Inlägg

Visar inlägg med etiketten makt

Liberal fundamentalism

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, skriver dagens ledare ”Eftermälet viktigare än omvalet.” Lifvendahl räknar upp de svårigheter som den nya Tidöregeringen möter när den ska till att regera: ”Ryskt aggressionskrig och hotad europeisk säkerhetsordning, kinesiskt stormaktsanspråk, ihärdiga attacker på det inre försvaret och välfärdsinstitutionerna från kriminella strukturer, fortsatta rekord i skjutvapenvåld, lågkonjunktur och hög inflation, effektbrist och elkris, samt förnyad covidutbredning, influensa och vinterkräksjuka.” Hon glömde nämna miljökrisen. Och den allmänna krisen inom välfärden. Vilket kan bero på ren glömska eller så kan det vara avsiktligt. Varför nämnde hon inte växthuseffekten, de försurnade haven, utrotningen av djur och natur som tvingar politiker att samverka globalt? Jag har tidigare räknat Lifvendahl som en nyliberal med förmåga att tänka utanför de liberala dogmernas ram. Men på senare tid har hon blivit allt mer fundamentalis...

Skillnaderna mellan rika och fattiga skapar handelsproblem

Den  rikaste  mannen i världen är Elon Musk. Han har en förmögenhet på 195 miljarder dollar. Musk är en enda individ av oss övriga 8 000 000 000 (åtta miljarder) människor som kryllar omkring på jordytan. Om vi, världens alla människor, skulle dela på Musks förmögenhet skulle var och en få 24 dollar (272 kronor) De fattigaste av oss, 690 miljoner människor av jordens befolkning, lever på 1,90 dollar per dag. (22 kronor) Varje dag dör 17 000 människor i svält. Nej, jag tror inte att man avskaffar världens fattigdom genom att dela ut Musks förmögenhet till alla världens människor. Med mitt exempel vill jag bara försöka åskådliggöra de enorma ekonomiska skillnaderna mellan oss människor. Och belysa fattigdomens omfattning. Men har skillnaderna, eller förmögenhetsklyftorna, någon betydelse? Nej, inga alls anser Mattias Svensson i dagens SvD och citerar satirikern  PJ O'Rourkes : ”Problemet med skillnaden mellan fattigdom och rikedom är fatt...

Åkesson talar marxistiska och ljuger om sossarnas makt

I dag hörde jag Jimmie Åkesson säga i radio att den nya svenska regeringen äntligen skulle ”avbryta en hundraårig socialdemokratisk hegemoni”. Hegemonibegreppet lanserades av marxisten Antonio Gramsci   ( 1891 - 1937 ). 1926 dömdes Gramsci till 20 års  fängelse  av den fascistiska  Mussolini -regimen . I fängelset blev Gramsci sjuk och frigavs 1937 men avled på grund av sjukdom bara en dryg vecka efter frisläppandet. Med hegemoni menade Gramsci att det  kapitalistiska  samhället inte bara upprätthålls genom statens makt utan också på ett annat och mer sofistikerat sätt. Hegemoni är den kultur  varigenom  borgarklassens  sätt att tolka världen ses som något självklart. Men visst. Idag kan hegemoni betyda olika sorters makt. Åkesson menade kanske socialdemokraternas politiska makt. Vad den beträffar är verkligheten den att sossarna hade regeringsmakten från 1936 till 1971. Men åren 1936–1939  och  1951–1957 i koalition me...

Mediernas roll i valrörelsen

Nu då valrörelsen är över, på själva valdagen, och innan eftervalsdebatten börjar, har jag en fundering kring hur media behandlat politiken och politikerna. Mediernas uppgift är att granska makthavare. En viktig del av demokratin. Men hur mycket makt har en nationell minoritetsregering? Vilka kunskaper behöver de journalister som granskar politikerna? Hur lyckas de med sin granskning? Och vilka andra makthavare granska lika intensivt som politiker? Jag menar de globala marknadsaktörerna, de multinationella företagen, kapitalisterna och   koncernledningarna. Vilka kritiska granskningar görs av konjunktursvängningarna, miljöförstörelsen, inflationen, den ekonomisk, sociala och kulturella utvecklingen i världen och flyktingarnas situation. I en demokrati är politikernas makt begränsad. Övriga makthavare och de ekonomiska realiteterna blir allt svårare att balansera. Demokratin får allt svårare att fatta nödvändiga beslut. Dessa demokratins problem diskuteras inte i media...

Makten finns i riksdagen.

Det är valresultatet som avgör vilken regering vi ska få och vilka politiska partier som ska bli störst i riksdagen. Och för att regeringen ska kunna regera måste den få ett tillräckligt stöd i riksdagen. Det är riksdagen, inte regeringen, som bestämmer och stiftar lagar. De socialdemokratiska regeringarna har under de åtta senaste åren har varit minoritetsregeringar. Det betyder att regeringen under den tiden inte har haft  majoritet  i  riksdagen . Där är det i stället riksdagens borgerliga majoritet, med moderater, liberaler, centerpartister, kristdemokrater och sverigedemokrater, som haft makten över socialdemokraterna som sökt stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet. Regeringen har inte ens kunnat regera med sin egen budget utan tvingats stöda sin politik på en borgerlig budget. Att påstå att regeringen under dessa år ”haft makten” är alltså en betydande överdrift, för att inte säga en ren lögn. Trots det, i direktsänd utfrågning av socialdemokraternas p...

Libertariansk dogmatism på SvD:s ledarredaktion

I dag är det Maria Ludvigsson som formulerar sitt personliga valmanifest i Svenska Dagbladet. Jag förstår att serien är avsedd att vara ”en kul grej”. Men man blir, som socialliberal, litet orolig när man märker hur en libertariansk dogmatism formar sig till ren extremism på en av Sveriges största ledarredaktioner. Litet märkligt är det att Maria Ludvigsson har samma utgångspunkt som vänsterromantikerna då de betraktar vår skröpliga demokrati och bedömer våra trista politiker. Eller som Ludvigsson skriver i sitt bidrag: ” Vore jag valbar hade mitt enda löfte varit att hålla idéer och ideal högre än varje väljarbarometer.” Maria Ludvigsson vill se mer principer och mindre taktik. Det ställer nog Suhonen, Greider och kompani helhjärtat upp på. Men påståendet, att det saknas idédebatt, är fel. Idédebatten finns ju. Är det inte idédebatt just vad de själva sysslar med. Och livnär sig på. Det är lätt att sitta vid ett redaktionsbord och önska sig mer idéer och mindre taktik. ...

Ondska – vad är det?

”Ondskans män” var titeln på en dokumentärserie i tio avsnitt som visades på TV 2015. I tv-serien berättas historierna om några av vår tids mest ökända despoter - Hitler, Papa Doc, Saddam Hussein, Kim Jong-il, Usama bin Ladin, Hideki Tojo, Gaddafi, Stalin och Mao. Gemensamt för de här männen är att de tagit kontroll över sina länder och orsakat folk enormt lidande. ”Att bo granne med ondskan” är titeln på professor Klas Åmarks utmärkta bok om den svenska regeringens politik i förhållande till nazityskland. Ondskan är nazityskland. Jag råkar veta att det är förlaget som satt den flummiga titeln. Boken är inte flummig och handlar inte om ondskan. Googla på ”ondska” och du får en miljon träffar. ”Ondskan” är alltså ett ofta använt samlingsbegrepp. Men för vad? Vad är ondska? Förr var ondskan en religiös term för djävulens verk mot Guds godhet. Men vad är ondska i dag när vi inte är religiösa? Rasismen i nazityskland på 1930-40 talen, diskrimineringen av svarta i USA på 1920-50...

Militären, Nato och demokratin

Minns du Francisco Franco, Georgios Papadopoulos, Augusto Pinochet, Than Shwe, Mobutu Sese Seko, Muammar Abu Minyar al-Kaddafi , Mengistu Haile Mariam, Idi Amin och Wojciech Jaruzelski? Alla var de, ledare för militärdiktaturer. Putin och Xi Jinping är inte riktigt där ännu men är på väg. Kina är en partidiktatur med stöd av militär. Ryssland är en autokrati och inte en demokrati. I antikens Rom ingick redan 43 f.Kr. militärledarna Octavianus, Antonius och Lepidus  i  Bononia  en femårig pakt, kallad det  andra triumviratet , som i praktiken utgjorde en militärdiktatur. Genom hela historien har treenigheten kungen (eller annan makthavare), kapitalet och krigsmakten hängt samman. Ofta med hjälp av de religiösa ledarna. Vår svenske kung, Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Folke Hubertus, har än i dag kvar sina militära grader, general och amiral. I modern tid har militärdiktaturer funnits litet var stans i världen. Junta Militar de Gobierno, Chile, (1973–1990) ...

De ryska oligarkerna

Oligarki betyder fåmannavälde där en begränsad grupp personer har en mycket stor ekonomisk och politisk makt. Har funnits sedan antiken då stora jordägare hade den reella samhällsmakten. I dag har de ett stort ägande och inflytande i det internationella näringslivet. Deras största ägande finns i ryska storföretag som banker, olje- och gasbolag, gruvor och metallindustrier. De ryska oligarkierna samarbetar med det politiska envåldsstyret vilket gör deras makt större än de västliga oligarkerna som begränsas av den politiska administrationen. Många av de ryska oligarkerna skaffade sig ekonomiskt inflytande efter sovjetunionens fall då de statliga företagen såldes ut. Flera av de ryska oligarkerna är personliga vänner till Vladimir Putin. Flera oligarker har också köpt in sig i utländska storbolag som Royal Bank of Scotland och amerikanska stålkoncerner som John Maneely, Claymont Steel och Oregon Steel Mills, för att ta några exempel. Enligt den ryska affärstidningen Finans uppgår d...

Varför gav vi bort demokratin III (av IV)

Misstron mot demokratin banade vägen till diktaturen.   I alla tider och över hela världen vill de flesta människor ha lugn och ordning, rättvisa och stabilitet i sin vardag. År 1919 var det långt ifrån lugnt i Europa. Italien och Tyskland, två demokratier, hade stora sociala och ekonomiska problem. Italien hade gått segrande ur första världskriget, men landet drogs med en hög arbetslöshet och stor fattigdom. Radikala rörelser uppstod såväl till höger som vänster. De italienska löntagarna radikaliserades och i oktober 1919 började arbetare i norr ockupera fabriker trots att fackföreningarna var emot ockupationerna. I södra Italien ockuperade bönder storgodsägares jord. Strejker ägde rum runt om i Italien. Ockupationerna spred sig under 1920 och allt fler löntagare övertog driften av fabriker. Arbetsgivarna försökte svara med lockout som bara ledde till fler ockupationer. Många människor började längta efter lag och ordning. Fascisterna lovade just det. De pekade på demok...

Varför gav vi bort demokratin? II (av IV)

Arbetarepartiet som blev nazistparti 1918 var första världskriget över. I Tyskland, som förlorat kriget, infördes året därefter en  demokratisk  och  parlamentarisk   författning , Weimarrepubliken. Riksdagen valdes i direkta val. Socialdemokraten Philipp Scheidemann (1865-1939) blev vald till den tyska republikens förste kansler. Han ledde en mittenkoalition av socialdemokrater, centern och liberaler. 1920 ersattes koalitionen av en liberal minoritetsregering. Politiken kännetecknades av instabilitet, där olika minoritetsregeringar avlöste varandra. I Tyskland spreds en konspirationsteori som gick ut på att den tyska armén aldrig hade besegrats i första världskriget. Istället skulle kapitulationen ha myglats fram av demokratiska republikaner, socialister, judar och kommunister. Många trodde på konspirationen särskilt sedan general Erich Ludendorff (1865-1937) förklarat att ”Vi fick en dolk i ryggen av  socialdemokraterna  i  Berlin ".   ...

Varför gav vi bort demokratin? I (av IV)

Med facit är det lätt att ha rätt. Sverigedemokraterna jobbar med att tvätta sitt förflutna. Kanske de lyckas och att de därmed kan betraktas som ett politiskt parti som alla andra. Jag anser att är det fel att i dag anklaga Sverigedemokraterna för att vara nazister eller fascister. Att anklaga Sverigedemokraterna för att vara nazister är lika fel som att skylla dagens vänsterpartister för att vara kommunister och stalinkramare. Jag anser också att det är fel att skylla barnen för vad deras föräldrar gjort sig skyldiga till. Sveriges drottning kan inte beskyllas för vad hennas far gjorde under andra världskriget. Gärningar och missgärningar ärvs inte genetiskt. Dessutom anser jag att det är fel att försöka radera ut berättelser ur historien bara för att de blottar sådant som vi idag anser obehagliga. Det är fel att censurera litteratur som uttrycker en annan tids talesätt och värderingar. Vi kan bedöma våra fäders och mödrars handlingar, men vi kan inte döma dem i efterhand. At...

Den demokratiska världsstaten II

Jag roar mig här med att göra en servettskiss kring världsstaten. Som jag tänker mig blir måste världsstaten bli en sammansmältning och avknoppning av FN, FN:s underorganisationer, EU och andra överstatliga demokratiska organisationer. Nationalstaterna får lämna ifrån sig en stor del av sin autonomi till den nya världsstaten. Endast demokratier kan ingå. Så här kan jag tänka mig. VÄRLDSRIKSDAGEN. 220 representanter Medborgarna i alla 110 demokratiska länder väljer varsin representant. Lika många utses av ländernas regeringar. VÄRLDSREGERINGEN. Trettio ledamöter Världsriksdagens 220 personer, som har en mandatperiod av fem år, utser en Världsregering som består av trettio ministrar. VÄRLDSRÅDET. 110 representanter Världsriksdagen utser 110 personer till Rådet som består av vetenskapsmän från de 110 länderna. Världsriksdagen, tillsammans med rådets ledamöter, fattar beslut som världsregeringen administrerar. Samtliga kan väcka förslag. Frågor remitteras till myndighete...