Libertariansk dogmatism på SvD:s ledarredaktion

I dag är det Maria Ludvigsson som formulerar sitt personliga valmanifest i Svenska Dagbladet.

Jag förstår att serien är avsedd att vara ”en kul grej”.

Men man blir, som socialliberal, litet orolig när man märker hur en libertariansk dogmatism formar sig till ren extremism på en av Sveriges största ledarredaktioner.

Litet märkligt är det att Maria Ludvigsson har samma utgångspunkt som vänsterromantikerna då de betraktar vår skröpliga demokrati och bedömer våra trista politiker.
Eller som Ludvigsson skriver i sitt bidrag:
” Vore jag valbar hade mitt enda löfte varit att hålla idéer och ideal högre än varje väljarbarometer.”
Maria Ludvigsson vill se mer principer och mindre taktik.
Det ställer nog Suhonen, Greider och kompani helhjärtat upp på.

Men påståendet, att det saknas idédebatt, är fel.
Idédebatten finns ju. Är det inte idédebatt just vad de själva sysslar med. Och livnär sig på.
Det är lätt att sitta vid ett redaktionsbord och önska sig mer idéer och mindre taktik.

Men politikernas uppgift är att se till att idéerna och principerna förverkligas.

I vår typ av demokrati måste partierna konkurrera om väljare. De måste skaffa sig en majoritet i riksdagen för sina idéer.  De måste tävla om folkets röster.
För det är ju så, att all offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Så står det i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati.

Att raljera över att politikerna gör vad de kan för att vinna folkets stöd i allmänna val tyder på oförståelse för demokratin.
I SvD:s ledarredaktion blir den raljerande tonen till libertariansk extremism.
På andra håll blir det socialistisk utopism.

Så blir det ju ändå en idédebatt.

Maria Ludvigsson, SvD 22-08-14 ”Aldrig kaffe utan grädde, aldrig politik utan idéer”