Varför gav vi bort demokratin? I (av IV)

Med facit är det lätt att ha rätt.

Sverigedemokraterna jobbar med att tvätta sitt förflutna. Kanske de lyckas och att de därmed kan betraktas som ett politiskt parti som alla andra.

Jag anser att är det fel att i dag anklaga Sverigedemokraterna för att vara nazister eller fascister.
Att anklaga Sverigedemokraterna för att vara nazister är lika fel som att skylla dagens vänsterpartister för att vara kommunister och stalinkramare.

Jag anser också att det är fel att skylla barnen för vad deras föräldrar gjort sig skyldiga till. Sveriges drottning kan inte beskyllas för vad hennas far gjorde under andra världskriget. Gärningar och missgärningar ärvs inte genetiskt.

Dessutom anser jag att det är fel att försöka radera ut berättelser ur historien bara för att de blottar sådant som vi idag anser obehagliga. Det är fel att censurera litteratur som uttrycker en annan tids talesätt och värderingar.

Vi kan bedöma våra fäders och mödrars handlingar, men vi kan inte döma dem i efterhand.
Att de, på sin tid, kallade svarta för negrer och romer för zigenare, att de sysslade med skallmätningar och kallade det vetenskap, att de inrättade sinnesjukhus som förvaringsplatser kan bedömas av dagens betraktare som fel.
Men om vi vill veta varför de gjorde som de gjorde måste vi försöka se det med deras ögon och i den tidens belysning. Verkligheten var en annan då.
Om vi dömer med facit i hand missar vi de lärdomar historien eventuellt kan ge oss om hur dumheten uppstod.

Det är lätt för oss, med historiskt facit, att klandra tidigare generationers politiska misstag eller att slå oss för bröstet för att vi i dag minsann begriper bättre.
Med facit är det lätt att ha rätt.

Det viktiga är inte vad Sverigedemokraterna har varit. Det viktiga är vad Sverigedemokraterna och andra partier kan bli i ett givet läge.

Vi förfasar oss med rätta över nazisternas illdåd och obegripliga grymhet under andra världskriget.
Vi säger till oss själva att vi inte får glömma grymheterna på det att de aldrig må upprepas.
På TV har vi sett hur Hitler och hans uniformerade hejdukar utförde hemskheterna.
Vi skulle aldrig göra så. Säger vi.

Nä, vi bygger minsann inte koncentrationsläger, vi gasar inte ihjäl folk för att de är judar, vi tvingar inte folk att gräva sina gravar och beordra dem att stiga ner i gropen för att sedan arkebusera dem.

Men ju mer omänskligheter vi ser från förr, desto mer ofattbara och overkliga blir de. Och ju längre bort från vår verklighet försvinner de. Påminnelserna upphör att konfrontera oss och börjar i stället distansera oss.
Vi vet att händelserna verkligen har skett men det var för länge sedan och det var andra som var skurkarna. Inte vi.

Just där gömmer sig en fara.
Vilka var ”vi” på den tiden? Vilken roll spelade ”vi” på den tiden?

Hur kunde dessa omänskligheter ske utan att den tidens ”vi” hindrade det?
Vilka var ”vi” som hyllade diktatorerna?
I dag känner vi till brottet. Idag vet vi att det var nazisterna som var de skyldiga.

Men var inte ”vi” på den tiden delaktiga i morden?
Om vi idag vill lära av det förflutna bör vi veta svaret på den frågan.

Men allt förändras ju ständigt. Det var andra tider då. Och historien upprepar sig aldrig.

Det är sant. Men sant är också att vi människor är oss lika genom tiderna. Hur ofta har vi inte upprepat fädrens misstag men kanske på litet olika sätt.

Historien smyger sig på oss. Nu blir ständigt då. Sekunder, minuter och timmar blir dagar, år och sekler. Vi märker inte förändringarna annat än på att vi blir äldre.
Små förändringar i vardagen, som vi knappt märker att de sker, visar sig plötsligt en dag att allt är förändrat. Och då är det för sent att ändra på.

Detaljerna som kantar vägen till helvetet. ”Vi visste inget”.
Hur kunde vi tillåta att en sanning förvandlades till lögn och att en lögn blev till sanning?
Plötsligt, en dag, betyder krig fred och fred betyder krig. Frihet är slaveri.

Varför blev vi offer för masshysterin? Hur kunde vi tillåta ett hierarkiskt samhällssystem som ger somliga rätt att bestämma och andra att lyda?
Varför lydde vi och litade på dem som manade oss ut i krig?
Varför reagerade vi inte mot de mångas likgiltighet? Varför accepterade vi det tysta samtycket?

Frågorna är många. Svaren få.
Och skyll inte på ondskan! Ondskan är ett påhitt av dem som vill placera människans grymhet utanför människan. Ondskan finns alltid i oss även om vi har en benägenhet att förlägga ondskan hos ”de andra”.
Varken Gud eller Djävulen existerar utanför oss själva.

Menar du kanske att illdåden är Maktens fel? Min vän: Makten är neutral.
Det är alltid vi som ger makten till dem som vill ta den. Och det är vi som sedan underordnar oss den.
Diktatorerna omger sig med ja-sägare. Ja-sägarna omger sig med likar. Likarna umgås med varandra och dunkar varandra vänskapligt i ryggen. Runt dem finns beundrarna och de likgiltiga. Det är vi.

Fördelen med demokratin är att den hindrar oss från att lättvindigt ge bort makten. Makten måste alltid erövras i konkurrens med andra och med vårt samtycke. Demokratin hindrar en elit från att alltför lättvindigt ta den och bruka den. Demokratin hindrar oss från att underordna oss en sådan maktelit.

Så, varför ger vi bort demokratin?

”Demokratins motståndare”, Olof  Petersson, Myndigheten  för  samhällsskydd  och  beredskap 2015

 

Demokrati, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, nazist, kommunist, ondska, makt, diktatur, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, förintelsen, judar, zigenare, romer