De ryska oligarkerna

Oligarki betyder fåmannavälde där en begränsad grupp personer har en mycket stor ekonomisk och politisk makt. Har funnits sedan antiken då stora jordägare hade den reella samhällsmakten.

I dag har de ett stort ägande och inflytande i det internationella näringslivet. Deras största ägande finns i ryska storföretag som banker, olje- och gasbolag, gruvor och metallindustrier.
De ryska oligarkierna samarbetar med det politiska envåldsstyret vilket gör deras makt större än de västliga oligarkerna som begränsas av den politiska administrationen.
Många av de ryska oligarkerna skaffade sig ekonomiskt inflytande efter sovjetunionens fall då de statliga företagen såldes ut.
Flera av de ryska oligarkerna är personliga vänner till Vladimir Putin.
Flera oligarker har också köpt in sig i utländska storbolag som Royal Bank of Scotland och amerikanska stålkoncerner som John Maneely, Claymont Steel och Oregon Steel Mills, för att ta några exempel.

Enligt den ryska affärstidningen Finans uppgår den samlade förmögenheten för Rysslands tio rikaste personer till motsvarande 1000 miljarder kronor.

Här är en lista på de 15 rikaste.

Namn                           Nettovärde                    Källa till rikedom
i miljarder US.dollar
                                                                    

Alexei Mordashov            29.1                             Stål

Vladimir Putin                 27                               Metall

Vladimir Lisin                  26.2                            Stål, transport

Vagit Alekperov              24.9                             Olja

Leonid Mikhelson            24.9                            Gas, kemi

Gennady Timchenko        22                               Olja, gas

Alisher Usmanov             18.4                             Stål, telecom,

Andrey Melnichenko        17.9                             Kål, gödningsmedel

Pavel Durov                    17.2                             appar

Suleyman Kerimov          15.8                             Investeringar

Mikhail Fridman              15.5                             Olja, bank, telecom

Roman Abramovich         14.5                             Stål, investeringar

Tatyana Bakalchuk          13                               E-handel

Mikhail Prokhorov           11.4                             Investeringar

Viktor Rashnikov             11.2                             Stål

Källa: Forbes Billionaire List 2021

Här presenteras några av de ryska miljardärerna:

Michail Chodorkovskij (1963-)
Förmögenhet 68 miljarder kronor.
Inledde sin karriär i Kommunistisk ungdom, men visade sig i slutet av 1980-talet vara skickad att klara av det kapitalistiska systemet. Vid 26 års ålder startade han banken Menatep, som 1995 organiserade budet på den statliga oljejätten Yukos. Med tveksamma metoder lyckades han behålla kontrollen över Yukos och få det att expandera.
Företaget betraktas i dag som rumsrent, och blev efter sammanslagningen med Sibneft världens fjärde största oljeföretag. Chodorkovskij är Yukos styrelseordförande och hans Menatep, numera ett maktbolag, äger 61 procent av aktierna.

Roman Abramovitj 1966-) 102 miljarder kronor.
Beskrivs som det föräldralösa underbarnet som hoppade av skolan och blev råvaruhandlare. Skrapade ihop ett ordentligt startkapital och fick 1995 en mentor i dåtidens oligark nummer ett – Boris Berezovskij. Under privatiseringsvågen tog de tillsammans över oljebolaget Sibneft för en spottstyver. Lyckades nyligen mäkla fred i den ryska aluminiumindustrin, en så lukrativ bransch att runt 100 direktörer fått sätta livet till i olika uppgörelser bara under 1990-talet. Roman Abramovitj är sedan dess storägare i Russian Aluminium. Äger även fotbollsklubben Chelsea och är guvernör i regionen Chuchotka. Gör sina affärer genom det brittiska bolaget Millhouse Capital.
Säljer Chelsea och ger vinsten till krigets offer i Ukraina.

Michail Fridman (1964-) god för 38 miljarder kronor. Har liksom de andra riktigt rika gjort sin förmögenhet på råvaror. Beskrivs i klassiska Gordon Gekko-termer: hårda affärsnypor, hög belåning, omorganiserar, styckar och säljer. Sålde nyligen sitt oljebolag TNK till BP, men har kvar sitt konglomerat Alfa, med positioner i telekom, dagligvaror, olja och bank.

Michail Prochorov (1965-) 100 miljarder kronor.
Arbetade med Potanin för att ta över tillgångarna i de banker som skötte utrikeshandeln under sovjettiden. Är ordförande i Norilsk Nickel.

Vladimir Potanin (1961-) 15 miljarder kronor.
En före detta politiker som bland annat varit finansminister. Förlorade sin bank i rubelkraschen 1998, men har klarat sig bra på metallföretaget Norilsk Nickel och sitt konglomerat Interros. Vill gärna bli kallad mecenat och filantrop och köpte sig en styrelseplats i Guggenheim Museum, New York.

Viktor Vekselberg (1957-) Förmögenhet 21 miljarder kronor.
En av dem som överlevde ”aluminiumkriget” och dessutom gjorde sig en ordentlig hacka på att slå samman en rad smältverk och gruvor. Var med i samma TNK-affär som Michail Fridman.

Vladimir Jevtusjenkov (1948-) Förmögenhet 13 miljarder. Plånboken började växa när vännen Jurij Lusjkov blev Moskvas borgmästare 1992. Är verksam inom det mesta och lyckas få många statliga kontrakt.

Oleg Deripaska (1968-) Förmögenhet 13 miljarder kronor. Kontrollerar tillsammans med Roman Abramovitj jätten Russian Aluminium, och har börjat intressera sig för papper och massa. Har gift in sig i familjen Jeltsin.
Oleg Deripaska använde aktierna som han köpte i Norilsk Nickel som säkerhet för ett 35-miljarderslån till aluminiumjätten Rusal där han är storägare.
Deripaska fick loss lånet innan de nyinköpta Nickelaktierna föll handlöst på börsen. Lånet räddade bland annat Rusals aluminiumsmältverk Kubal i Sundsvall med då 526 anställda, från att gå i konkurs hösten 2008.- Kreml gick in och hjälpte statliga banker och några oligarker för att undvika panik, säger Maxim Kashulinsky, redaktör på Forbes Russia.
Deripaska är också storägare i den kanadensiska bildelstillverkaren Magna och i den tyska byggjätten Hochtief.

Vagit Alekperov (1950-) Förmögenhet 11 miljarder kronor. Var energiminister i den sista sovjetregeringen, och är sedan dess vd för Rysslands största oljebolag – Lukoil.

Alexej Mordasjov. (1965-) 10 miljarder. Vd för Severstal, Rysslands största stålföretag. Efter att ha arbetat i flera år som ekonom på stålverket kom han till slut med i styrelsen för Severstal, Bland Mordasjovs innehav märks att han är största ägare i Fritidsresor, TUI.

Jevgenij Sjvidler. (1964-), 10 miljarder. Vd för Sibneft, som är under samgående med Yukos. Arbetar nära Roman Abramovitj och dennes Millhouse Capital.

Leonid Nevzlin. (1959-), 9 miljarder. Står nära Michail Chodorkovskij och är storägare i Yukos. Politiskt aktiv som senator i Federationsrådet.

Vladimir Bogdanov. (1951-), 8 miljarder. Kanske den ende som beskrivs som både ärlig, kompetent och obrackig. Tog under privatiseringen kontroll över oljebolaget Surgutneftegaz.

Platon Lebedev. (1956-), 8 miljarder. Högt uppsatt i Chodorkovskijs maktbolag Menatep. Han dömdes för skatteflykt, penningtvätt och förskingring av ryska domstolar i två fall och fängslades från juli 2003 till januari 2014. Han är mest känd som en nära medarbetare till Mikhail Khodorkovsky.
Den 24 maj 2011 utsågs Lebedev och Khodorkovskij till samvetsfångar av Amnesty International som kritiserade den andra rättegången mot männen och krävde att de skulle släppas när de första domarna löpte ut.

En stor del av oligarkernas pengar kommer från Sovjetunionens upplösning 1989- 1991 då stora ryska råvarutillgångar och statliga industriföretag som skulle privatiseras, bjöds ut till låga priser. Ofta under korrumperade former. På 90-talet präglades sedan Ryssland av en rövarkapitalism där oligarkernas imperier grundlades.

President Putin har ett pålitligt gäng av stenrika oligarker omkring sig.
1. Sergei Borisovitj Ivanov: Rysslands särskilda presidentrepresentant för miljöskydd, ekologi och transport. Den tidigare KGB-agenten var Putins stabschef från 2011 till 2016 och "en av Putins närmaste allierade", enligt det amerikanska finansdepartementet.
2. Den föregåendes son, Sergei S. Ivanov: VD för Alrosa, ett statligt stött diamantgruvföretag.
Alrosa ägs delvis av staten och står för 28 % av världens diamantbrytningskapacitet. Dess försäljning förra året uppgick till 4,2 miljarder dollar, enligt Statista. Källa: Statista
Företaget var en av 11 ryska enheter som utsattes för nya skuld- och aktiesanktioner. Alrosa har ett börsvärde på 6,2 miljarder dollar, enligt Forbes, och en filial i USA med huvudkontor i New York City.
Denna 51,38 karats Alrosa-diamant ingick i en samling av 5 stenar som auktionerades ut med ett startpris på 10 miljoner dollar. Källa: US Treasury, Forbes
3. Nikolai Platonovich Patrushev: Sekreterare i Ryska federationens säkerhetsråd och "många nära med Putin", enligt USA:s finansminister.
Den ryska federala säkerhetstjänsten är känd som "efterträdaren" till Sovjetunionens KGB. Källa: BBC
4. Nikolai Patrushevs son, Andrey Patrushev: utsågs 2019 till VD för Gazprom Neft, Rysslands tredje största oljeproducent. Källa: Gazprom Neft
Oljebolaget var också listat bland de 11 ryska enheter som utsatts för ekonomiska sanktioner.
5. Igor Ivanovich Sechin: VD för Rosneft, ett av världens största oljebolag. Oljebaronen har kallats den näst mäktigaste mannen i Ryssland, efter Putin
6. Dennes son, Ivan Igorevich Sechin: enligt uppgift biträdande avdelningschef på Rosneft. Rosneft bygger North Bay Port råoljeterminal på den östra kusten av Yenisey-bukten i Krasnoyarsk-territoriet, Ryssland. Källa: US Treasury
7. Alexander Aleksandrovich Vedyakhin: Förste vice ordförande i direktionen för Sberbank, den största finansiella institutionen i Ryssland. Sberbank har cirka en tredjedel av Rysslands banktillgångar.


SVT, Ryska oligarker bakom bolag som anlitas av svenska myndigheter 

SVT. Här är de ryska oligarkerna som omsätter miljarder iSverig

SR. Oligarker - rika och mäktiga i det nya Ryssland

Expressen.
Deplundrade Ryssland och fick skydd av Putin

Forbes miljardärslista 2021


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nationalism göder militarism. Militarism föder krig

För femtio år sedan

Vad kostar Nobelfesten?