Marios Blogg II

Det går utmärkt att rösta på SD och samtidigt vara med i ett LO-fackförbund. Inga problem eftersom vi har valhemlighet och att vi respekterar vars och ens åsikter. I en debattartikel i dagens SvD skriver några fackliga företrädare under rubriken ”Nej till SD-politiker som företrädare”. Där handlar det alltså om att man inte kan vara SD-politiker och samtidigt vara företrädare för ett LO-fack. Det finns flera skäl till att det är olämpligt: 1. LO, dess förbund och avdelningar är en del av Arbetarrörelsen som består av LO och Socialdemokraterna. Har så gjort i över hundra år. Här finns en grundmurad idégemenskap. SD företräder helt andra, ofta helt motsatta, uppfattningar och idéer. SD är ett radikalt högerparti – främlingsfientligt, nationalistiskt och konservativt. Arbetarrörelsen är vänster – med ekonomisk, social och kulturell jämlikhet som mål. 2. LO-facket är ingen medborgarinstitution utan en del av det civila samhällets organisationer. Liksom alla organisationer avg...

Här i Ärla i sydöstra Eskilstuna, där jag bor, fick SD 33.8 procent av väljarnas röster. Är dock säker på att var tredje ärlabo inte är rasist eller nazist. Jag känner en del och de är ”vanliga” hyggliga människor. Att anklaga SD för vad de varit och varifrån de kommer har i varje fall tydligen inte gjort intryck på 1/3 av väljarna. Ska vi nu kanske istället kritisera SD för vad de verkligen är: Konservativa, främlingsfientliga nationalister. Det räcker och blir över. Många SD-väljare ser SD bara som ett nytt oprövat alternativ till de gamla korrumperade partierna. Nu är SD näst störst efter socialdemokraterna. Större än moderaterna. Valresultatet har skapat ett svårt parlamentariskt läge. Om Ulf Kristerssons uppställning vinner valet kan Kristersson som statsminister bilda en regering med moderater, sverigedemokrater, liberaler och kristdemokrater. Det skulle bli en konservativ, främlingsfientlig och nationalistisk regering. Men han skulle också kunna bilda en koalition m...

Inflationen är hög i både Sverige och omvärlden. Den är kännbart för hushållen och urholkar köpkraften. Efterfrågan på varor kommer därför att minska. Folk köper mindre. Samtidigt är arbetslösheten lägre än på många år. I flera branscher är det brist på arbetskraft. Löntagarna kräver högre löner som kompensation för prisökningarna. LO:s förhandlare är medvetna om att högre löner ökar inflationen. Under en socialdemokratisk regering kommer LO:s förhandlare därför att söka lösa problemet i samverkan med arbetarrörelsens politiska gren. Annars är läget för LO-förhandlarna ovanligt gott med tanke på att arbetslösheten är låg.   Då ökar priset på arbetskraften. Dessutom har realönerna minskat under 2021. Löntagarna skulle alltså ha ett ovanligt bra förhandlingsläge inför lönerörelsen 2023. Om inte inflationen hotade. I både USA och Storbritannien stiger lönerna snabbt och det finns även tecken på något högre löneökningar framöver i euroområdet, bland annat i Tyskland.   ...

Jag hade, i ungdomligt oförstånd, gått in i dåvarande SKP (nuvarande VPK) 1962. Jag ville förändra världen. 1967 lämnade jag partiet. Det var en ganska långdragen och smärtsam process. Sedan partiet 1967 hade bytt namn till Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, tillhörde jag en liten grupp som ville slopa kommunistnamnet. Jag hade blivit invald i Huddinge kommunalfullmäktige 1964 och mandatperioden var då fyra år. Det var en turbulent tid i vänsterpolitiken. Det bildades nya vänstergrupper till vänster om VPK. KFML, SKP (som alltså hade tagit upp vårt gamla partinamn), FK och allt vad de nu hette. Orsaken till mitt partibyte var att jag insåg att VPK, trots namnbytet, försvarade leninismen och stalinismen. Jag hade hoppats på att partiet skulle förändras till ett parti som odelat bekände sig till demokratin. Det fanns exempel på sådana utvecklingar.   I Tjeckoslovakien hade Alexander Dubcek (1921-1992) genom Pragvåren öppnat för ”en kommunism med mänskligt ansikte”. Men Sovje...

I dag har solidariteten med Ukrainas folk, och avskyn för Putinrysslands angreppskrig, skapat en krigshysteri i Sverige. Vi måste nu rusta för krig och gå med i militärpakter. Tankar och meningar för fred är inget som slår i dag. Inte för att allt var bättre förr. Men då fanns det i alla fall fredsrörelser. Åren före världskriget 1914 rådde det inte direkt världsfred. USA förde kolonialkrig i Filippinerna 1899-1902, det rysk-japanska kriget pågick 1904-05, Österrike-Ungerns annektering av Bosnien-Hercegovina skedde 1908-09, Marockokrisen 1911, Italiens krig mot Turkiet 1911-12, som slutade i Italiens kolonisering av Libyen, och de två storkrig som rasade på Balkanhalvön 1912-13.  Första italiensk-abessinska kriget (1895–1896), Anglo-zanzibariska kriget (1896), Grek-turkiska kriget (1897), Spansk-amerikanska kriget (1898), boerkriget (1899-1902) Men det bildades samtidigt motrörelser av människor som ville ha fred. Under senare delen av 1800-talet växte det fram en pacifis...