När jag blev politisk vilde
Jag hade, i ungdomligt oförstånd, gått in i dåvarande SKP (nuvarande VPK) 1962. Jag ville förändra världen. 1967 lämnade jag partiet. Det var en ganska långdragen och smärtsam process. Sedan partiet 1967 hade bytt namn till Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, tillhörde jag en liten grupp som ville slopa kommunistnamnet. Jag hade blivit invald i Huddinge kommunalfullmäktige 1964 och mandatperioden var då fyra år. Det var en turbulent tid i vänsterpolitiken. Det bildades nya vänstergrupper till vänster om VPK. KFML, SKP (som alltså hade tagit upp vårt gamla partinamn), FK och allt vad de nu hette. Orsaken till mitt partibyte var att jag insåg att VPK, trots namnbytet, försvarade leninismen och stalinismen. Jag hade hoppats på att partiet skulle förändras till ett parti som odelat bekände sig till demokratin. Det fanns exempel på sådana utvecklingar. I Tjeckoslovakien hade Alexander Dubcek (1921-1992) genom Pragvåren öppnat för ”en kommunism med mänskligt ansikte”. Men Sovje...