Marios Blogg II

Alla politiska partier vill medborgarnas väl. Inget politiskt parti vill ge medborgarna minskad frihet, sämre trygghet, lägre inkomster, dyrare varor och tråkigare arbete. Det är metoden, sättet att nå det goda samhället, som skiljer de politiska ideologierna åt. En ganska tydlig skillnad är hur de ser på Staten. Extra tydligt blir det om vi utgår från de ideologiska ytterligheterna: Högern. Extrema liberaler anser att statens uppgifter ska begränsas. Staten ska bara ha hand om polis, militär och domstolsväsendet. Resten kan det civila samhället, företag, organisationer och enskilda sköta. Om marknadskrafterna får styra blir allt automatiskt till det bästa. Statlig beskattning av medborgare betraktas som stöld från den enskilde. Libertarianer, ”nyliberaler”, marknadsliberaler eller som de egentligen borde heta extremliberaler finns inom Moderaterna, Liberalerna, Svenska Dagbladets ledarredaktion och Svenskt Näringsliv. Vänstern. Staten ska ta över kapitalbildningen, kapita...

I dag är det Maria Ludvigsson som formulerar sitt personliga valmanifest i Svenska Dagbladet. Jag förstår att serien är avsedd att vara ”en kul grej”. Men man blir, som socialliberal, litet orolig när man märker hur en libertariansk dogmatism formar sig till ren extremism på en av Sveriges största ledarredaktioner. Litet märkligt är det att Maria Ludvigsson har samma utgångspunkt som vänsterromantikerna då de betraktar vår skröpliga demokrati och bedömer våra trista politiker. Eller som Ludvigsson skriver i sitt bidrag: ” Vore jag valbar hade mitt enda löfte varit att hålla idéer och ideal högre än varje väljarbarometer.” Maria Ludvigsson vill se mer principer och mindre taktik. Det ställer nog Suhonen, Greider och kompani helhjärtat upp på. Men påståendet, att det saknas idédebatt, är fel. Idédebatten finns ju. Är det inte idédebatt just vad de själva sysslar med. Och livnär sig på. Det är lätt att sitta vid ett redaktionsbord och önska sig mer idéer och mindre taktik. ...