Marios Blogg II

I dag är det Maria Ludvigsson som formulerar sitt personliga valmanifest i Svenska Dagbladet. Jag förstår att serien är avsedd att vara ”en kul grej”. Men man blir, som socialliberal, litet orolig när man märker hur en libertariansk dogmatism formar sig till ren extremism på en av Sveriges största ledarredaktioner. Litet märkligt är det att Maria Ludvigsson har samma utgångspunkt som vänsterromantikerna då de betraktar vår skröpliga demokrati och bedömer våra trista politiker. Eller som Ludvigsson skriver i sitt bidrag: ” Vore jag valbar hade mitt enda löfte varit att hålla idéer och ideal högre än varje väljarbarometer.” Maria Ludvigsson vill se mer principer och mindre taktik. Det ställer nog Suhonen, Greider och kompani helhjärtat upp på. Men påståendet, att det saknas idédebatt, är fel. Idédebatten finns ju. Är det inte idédebatt just vad de själva sysslar med. Och livnär sig på. Det är lätt att sitta vid ett redaktionsbord och önska sig mer idéer och mindre taktik. ...

Varje människa har någon sorts världsbild, en uppfattning om hur verkligheten är. Din världsbild kan vara medveten eller omedveten, genomtänkt eller spontan, den kan vara ett resultat av djupa studier av tillvaron eller bara bygga på vardagliga livserfarenheter. Din världsbild kan vara sammanhängande eller fragmentarisk, den kan vila på känslor och upplevelser, på uppfostran och kultur. Din levnadsbakgrund, ekonomiska och sociala position i samhällshierarkin påverkar också hur du ser på tillvaron. Din världsbild har sannolikt påverkats av den miljö, den sociala grupp som du fötts in och vuxit upp i. Världsbilden kan vara färgad av optimism eller pessimism, misstänksamhet eller tillit till andra människor. Somliga ser utvecklingen som en rad händelser. Andra ser samband och sammanhang i historien. En del uppfattar sig själva som centrum   i världen, andra ser till en större helhet. Många lever i nuet medan många andra ser tillvaron i ett tidssammanhang. I alla händelser ...