Marios Blogg II

Det är valresultatet som avgör vilken regering vi ska få och vilka politiska partier som ska bli störst i riksdagen. Och för att regeringen ska kunna regera måste den få ett tillräckligt stöd i riksdagen. Det är riksdagen, inte regeringen, som bestämmer och stiftar lagar. De socialdemokratiska regeringarna har under de åtta senaste åren har varit minoritetsregeringar. Det betyder att regeringen under den tiden inte har haft  majoritet  i  riksdagen . Där är det i stället riksdagens borgerliga majoritet, med moderater, liberaler, centerpartister, kristdemokrater och sverigedemokrater, som haft makten över socialdemokraterna som sökt stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet. Regeringen har inte ens kunnat regera med sin egen budget utan tvingats stöda sin politik på en borgerlig budget. Att påstå att regeringen under dessa år ”haft makten” är alltså en betydande överdrift, för att inte säga en ren lögn. Trots det, i direktsänd utfrågning av socialdemokraternas p...

Alla politiska partier vill medborgarnas väl. Inget politiskt parti vill ge medborgarna minskad frihet, sämre trygghet, lägre inkomster, dyrare varor och tråkigare arbete. Det är metoden, sättet att nå det goda samhället, som skiljer de politiska ideologierna åt. En ganska tydlig skillnad är hur de ser på Staten. Extra tydligt blir det om vi utgår från de ideologiska ytterligheterna: Högern. Extrema liberaler anser att statens uppgifter ska begränsas. Staten ska bara ha hand om polis, militär och domstolsväsendet. Resten kan det civila samhället, företag, organisationer och enskilda sköta. Om marknadskrafterna får styra blir allt automatiskt till det bästa. Statlig beskattning av medborgare betraktas som stöld från den enskilde. Libertarianer, ”nyliberaler”, marknadsliberaler eller som de egentligen borde heta extremliberaler finns inom Moderaterna, Liberalerna, Svenska Dagbladets ledarredaktion och Svenskt Näringsliv. Vänstern. Staten ska ta över kapitalbildningen, kapita...

”Kapitalistiska pyramiden” illustrerar samhällets hierarki. Affischen publicerades först 1911 i USA av den internationella fackföreningen Industrial Workers of the World. De olika avsatserna i den kapitalistiska pyramiden är: I toppen kapitalet/pengar –  kapitalismen råder över allt Regenter och politiker –  vi härskar över er Kyrkan och religiösa ledare –  vi lurar er Militären –  vi skjuter mot er Borgarklassen –  vi äter för er Arbetarklassen –  vi arbetar för alla, vi föder alla   Pyramiden är en politisk propagandaaffisch. Men bilden pekar på ett historiskt faktum, nämligen att samhället, allsedan urminnes tid, har präglats av ekonomiska, sociala och kulturella hierarkier. Allt sedan Babylon har samhället bestått av överklass och underklass. En överklass av kungar, aristokrati, krigsherrar, påvar och godsägare som har haft makt över en underklass av slavar, allmoge, drängar, pigor och dagsverkare. Och mellan dessa klasspoler har det funnits...

Du ska inte tro att du är kapitalist för att du har en inkomst på 50 000 kronor i månaden, äger villa och sommarhus med tomt, bil, båt, har 50 000 kronor på banken och hundra aktier i Investor . Möjligen är du rik, men kapitalist är du absolut inte. Men om du äger ett avgörande inflytande över produktionsmedel eller produktionsfaktorer och använderarbetskraft i produktionen för att skapa ett ekonomiskt överskott. Ja då kan du kalla dig för kapitalist. Kapitalisten samlar och koncentrerar kapital. Kapital koncentreras inom olika samhällsområden. Näringslivet – banker, privatägda företag, bolag, stiftelser, finansinstitut, fonder, börser, Staten – statliga företag, myndigheter, kommuner, regioner Kooperationen – samverkansföretag, konsument- och producentkooperativ Det civila samhället – organisationer, Sveriges tio största privatkapitalister: 1. Familjen Wallenberg är Sveriges mäktigaste finansfamilj. De kontrollerar ensamt 40 procent av den svenska börsen. Walle...

I vulgärvänsterns retorik finns det en tendens att kalla alla rika människor för ”kapitalister” och anklaga dem för deras rikedom och makt. Eller så uppfattar de alla företagare eller privata arbetsgivare som kapitalister.   De konspiratoriskt lagda misstänker dessutom att kapitalister är onda giriga typer som alltid försöker sko sig på andras bekostnad. De åsikterna, om vad en kapitalist är, tyder på bristande kunskaper i elementär samhällsekonomi, och omöjlig gör en riktig analys av kapitalismen. Så vad är en kapitalist? Om vi utgår från att det är arbetet och produktionen som skapar grunden för all ekonomisk, social och kulturell utveckling kan vi kanske enas om följande definition: Kapitalisten bestämmer över sånt som krävs för att arbetet och produktionen ska kunna bilda överskott. Vi skulle kunna enas om en ganska allmän definition, att en kapitalist är en människa (eller en grupp mäniskor) som äger det avgörande inflytandet och dominerar viktiga produktionsmedel, e...

Det finns fortfarande många, både inom borgerligheten och inom vänstern som, i den politiska debatten, utgår ifrån att kapitalism är en ideologi. En missuppfattning som leder till en meningslös debatt. Jag förutsätter här att arbetet och produktionen är grundförutsättningen för mänsklig utveckling. Kapitalism är då den existerande ekonomiska, sociala och kulturella ordning som vuxit fram under mänsklighetens hela historia, allt i från att människor skaffade sig jordegendomar och på så sätt kunde öka avkastningen av sitt arbete och investera i nya grödor. Kapitalismen såg dagens ljus då pengar började användas i handeln och då handeln blev global och skapade marknadsekonomin. Handeln intensifierades och gav upphov till en europeisk handelskapitalism med bl.a. Hansan och med kapitalister som Fugger och Medici. Det uppstod ett bankväsende. Handelskapitalismen utvecklade kolonialism med Holland, England, Frankrike, Portugal, Spanien som ledande länder. Kolonialismen gav Europa eno...

Då professor Jonung skriver en artikel om samhällsekonomi, och skickar den till SvD, har han stora chanser att få den antagen. Om jag skickar en liknande text till samma redaktion blir jag refuserad. Jag begriper varför. Jonung räknas som expert medan mina kunskaper i ekonomi är okända för andra än mig själv. Så enkelt är det. Jonung och jag har olika förutsättningar i den ekonomiska debatten. Han har mycket större akademisk kunskap än jag. Jonung, är en auktoritet på sitt område, och har därför lättare att få ett avtal med SvD:s redaktion än vad jag har. I dagens SvD har Jonung skrivit en artikel under rubriken ” Ge alla svenskar full ekonomisk frihet”. Rubriken fick mig först att tro att Jonung menar att alla svenska medborgare bör ges lika ekonomiska förutsättningar. Men det visar sig att han tycks tro att en sådan jämlikhet redan råder. Han skriver nämligen om att alla medborgare bör ha lika rätt till avtalfrihet. I artikeln hävdar Jonung att det finns ”allvarliga inskr...

I Sverige har vi yttrandefrihet. En modig man demonstrerar denna rättighet genom att offentligt bränna Koranen. Han retar därmed, i Sverige boende och troende, muhammedaner som ställer till bråk. Om Rasmus Paludan verkligen ville utmana etablissemanget, och hävda principen om yttrandefrihet där den saknas, kunde han ju visa sina konster i Iran, Turkiet, Afghanistan eller Saudi Arabien. Det vore modigt. Men skulle nog innebära döden för honom. I stället kostar hans uppvisning den svenska polisen, och därmed skattebetalarna, 43 miljoner kronor. Jag anser att han, trots allt, ska ha rätt att bränna Koranen. Liksom vem som helst, till exempel en islamist, skulle ha rätt att offentligt bränna Bibeln, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter eller den Svenska Flaggan. Såna handlingar är bara symboliska. Men frågan är mer komplicerad. Det finns många skäl för yttrandefrihet. Ett är att alla yttranden måste fram för att vi ska kunna komma fram en objektiv ”sanning”. När Amnesty I...

I dag är det Maria Ludvigsson som formulerar sitt personliga valmanifest i Svenska Dagbladet. Jag förstår att serien är avsedd att vara ”en kul grej”. Men man blir, som socialliberal, litet orolig när man märker hur en libertariansk dogmatism formar sig till ren extremism på en av Sveriges största ledarredaktioner. Litet märkligt är det att Maria Ludvigsson har samma utgångspunkt som vänsterromantikerna då de betraktar vår skröpliga demokrati och bedömer våra trista politiker. Eller som Ludvigsson skriver i sitt bidrag: ” Vore jag valbar hade mitt enda löfte varit att hålla idéer och ideal högre än varje väljarbarometer.” Maria Ludvigsson vill se mer principer och mindre taktik. Det ställer nog Suhonen, Greider och kompani helhjärtat upp på. Men påståendet, att det saknas idédebatt, är fel. Idédebatten finns ju. Är det inte idédebatt just vad de själva sysslar med. Och livnär sig på. Det är lätt att sitta vid ett redaktionsbord och önska sig mer idéer och mindre taktik. ...

SvD:s ledarredaktion lullar omkring och yrar, svårt omtöcknade av libertarianska ideologidroger. Mattias Svensson är den som är mest hög på drogen. Den stundom rätt nyktra Tove Lifvendahl drömmer om frihet och ansvar för medborgare och samhällssfärer. Det gör hon till exempel i dag i sitt bidrag till ledarredaktionens sommarserie Valmanifestet, där medarbetarna presenterar sina personliga agendor inför valet. Tove Lifvendahl pläderar där för mer frihet och ansvar för medborgare och det civila samhället. Så långt är en socialliberal sosse som jag med. Men när man läser hennes förslag kan man undra hur det är fatt. Hon vill ha ”Ett totalt skattetryck på maximalt 30 procent (huvudsakligen för yttre och inre försvar, räddningstjänst, infrastruktur, grundläggande sjukvård och skola).” Okej för lågt skattetryck. Men i dag går 89,4 procent av skatterna till just de områden som Lifvendahl nämner: Sjukvård, omsorg: 27,5 procent, Bidrag, pensioner: 23,6 procent, Utbildning, forskning: ...

”Ondskans män” var titeln på en dokumentärserie i tio avsnitt som visades på TV 2015. I tv-serien berättas historierna om några av vår tids mest ökända despoter - Hitler, Papa Doc, Saddam Hussein, Kim Jong-il, Usama bin Ladin, Hideki Tojo, Gaddafi, Stalin och Mao. Gemensamt för de här männen är att de tagit kontroll över sina länder och orsakat folk enormt lidande. ”Att bo granne med ondskan” är titeln på professor Klas Åmarks utmärkta bok om den svenska regeringens politik i förhållande till nazityskland. Ondskan är nazityskland. Jag råkar veta att det är förlaget som satt den flummiga titeln. Boken är inte flummig och handlar inte om ondskan. Googla på ”ondska” och du får en miljon träffar. ”Ondskan” är alltså ett ofta använt samlingsbegrepp. Men för vad? Vad är ondska? Förr var ondskan en religiös term för djävulens verk mot Guds godhet. Men vad är ondska i dag när vi inte är religiösa? Rasismen i nazityskland på 1930-40 talen, diskrimineringen av svarta i USA på 1920-50...

De senaste tjugo åren, med den ökande flyktinginvandringen till Sverige, har begreppet ”rasism” blivit ett allmänt och ofta använt uttryck. Vanligen används ”rasism” numera som ett skällsord mot främlingsfientlighet. ”Rasism” har därmed förlorat sin tidigare betydelse av att människan kan delas upp i raser. Enligt rasläran visar människors olika hudfärg, huvudform, hårfärg, ögonfärg, längd att de är olika raser. Enligt samma uppfattning har raser också olika nedärvda och oföränderliga egenskaper och karaktärsdrag. För hundra år sedan och tidigare fanns en vanlig uppfattning att negrer är lättjefulla, asiater lömska, indianer ädla, vita strävsamma och judar giriga. Synsättet hängde samman med rasläran. Vår store vetenskapsman Carl von Linné (1707-1778) skrev: ”Amerikanen är röd, kolerisk, upprätt; europeen hvit, sangvinisk, flitig; asiaten gul, melankolisk, uthållig; afrikanen svart, flegmatisk, slapp. Amerikanen är hårdnackad, nöjd och fri; europeen rörlig, skarpsinnig, uppfinn...