Professor vill ge alla svenskar ekonomisk frihet

Då professor Jonung skriver en artikel om samhällsekonomi, och skickar den till SvD, har han stora chanser att få den antagen.
Om jag skickar en liknande text till samma redaktion blir jag refuserad.

Jag begriper varför.
Jonung räknas som expert medan mina kunskaper i ekonomi är okända för andra än mig själv.
Så enkelt är det. Jonung och jag har olika förutsättningar i den ekonomiska debatten.
Han har mycket större akademisk kunskap än jag.
Jonung, är en auktoritet på sitt område, och har därför lättare att få ett avtal med SvD:s redaktion än vad jag har.

I dagens SvD har Jonung skrivit en artikel under rubriken ”Ge alla svenskar full ekonomisk frihet”.
Rubriken fick mig först att tro att Jonung menar att alla svenska medborgare bör ges lika ekonomiska förutsättningar.
Men det visar sig att han tycks tro att en sådan jämlikhet redan råder.
Han skriver nämligen om att alla medborgare bör ha lika rätt till avtalfrihet.

I artikeln hävdar Jonung att det finns ”allvarliga inskränkningar i avtalsfriheten för medborgaren på två centrala fält, nämligen på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden.
Individens fri- och rättigheter ersätts där med rätten för organisationer att träffa avtal som binder den enskilde. Här behövs en ny liberal lagstiftning som direkt garanterar den enskilde avtalsfrihet.”

Minst tre frågor inställer sig i mitt okunniga huvud:
1. Har alla enskilda medborgare likvärdiga möjligheter att skriva avtal på vilka områden som helst?
2. Menar Jonung att medborgarna inte ha rätt att gå med i organisationer för att förbättra sina villkor?
3. Har inte Jonung studerat samhället så pass att han upptäckt att alla samhällen är hierarkiskt ordnade med eliter och svaga grupper vad gäller ekonomi, socialställning och kulturellt.

Ska butiksbiträdet som söker jobb hos Willys tvingas att skriva enskilt avtal med Antonia Axelson Jonsson?
Jovisst, butiksbiträdet kan ju välja, antingen accepterar hon Willys avtal eller så får hon inte jobbet. Det kallas valfrihet.
Om det står femtio andra i kön till jobbet dirigerar arbetsgivaren avtalet.

Ska inte enskilda löntagare ha rätt att sluta avtal med organisationen för att organisationen ska företräda löntagarens intressen?
Vitsen med det är ju att balansera arbetsgivarens och kapitalägarens större makt gentemot den enskilde löntagaren.
Ska organisationsrätten inskränkas?

Jonungs förslag förutsätter att alla medborgare har samma ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter att hävda sina intressen.

En märklig vändning i Jonungs individualistiska budskap är att han föreslår att staten ”får den viktiga uppgiften att underlätta spridningen av det enskilda avtalet genom att formulera standardiserade kontrakt som kan användas av köpare och säljare.”
Det vore väl korporativism om något.

”Ett exempel på ett sådant statligt formulerat kontrakt har vi för äktenskapet.
Nu behövs liknande standardkontrakt för hyreslägenheter och för arbetsmarknaden.” skriver professorn.

Alltså ” Inför Gud och i närvaro av dessa vittnens närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta jobbet som butiksbiträde och sköta det i nöd och lust?

Först då begriper jag: Professorn behagar skämta!
Mycket roligt.

 

Lars Jonung Ge alla svenskar full ekonomisk frihet, SvD22-08-16