SD och facket

Det går utmärkt att rösta på SD och samtidigt vara med i ett LO-fackförbund.

Inga problem eftersom vi har valhemlighet och att vi respekterar vars och ens åsikter.

I en debattartikel i dagens SvD skriver några fackliga företrädare under rubriken ”Nej till SD-politiker som företrädare”.
Där handlar det alltså om att man inte kan vara SD-politiker och samtidigt vara företrädare för ett LO-fack.

Det finns flera skäl till att det är olämpligt:

1. LO, dess förbund och avdelningar är en del av Arbetarrörelsen som består av LO och Socialdemokraterna. Har så gjort i över hundra år. Här finns en grundmurad idégemenskap.
SD företräder helt andra, ofta helt motsatta, uppfattningar och idéer.
SD är ett radikalt högerparti – främlingsfientligt, nationalistiskt och konservativt.
Arbetarrörelsen är vänster – med ekonomisk, social och kulturell jämlikhet som mål.

2. LO-facket är ingen medborgarinstitution utan en del av det civila samhällets organisationer.
Liksom alla organisationer avgör fackföreningar själva vilka som ska vara medlemmar.
Det är en demokratisk rättighet.

3. Vill SD-politiker agera fackligt kan de starta en egen facklig rörelse. De håller för övrigt på med det. Organisationen ”Arbetstagarna” är på gång.

4. Man kan inte företräda två politiska partier samtidigt, ett till höger och ett till vänster.
Lika litet som man kan vara representant för två konkurrerande företag samtidigt. Eller samtidigt tävla för två konkurrerande idrottsklubbar. Det handlar om trovärdighet och lojalitet.

5. LO har tidigare tvingats hindra politiska företrädare från att bli fackliga funktionärer.
1940 sände LO ut ett cirkulär, cirkulär 1144, till alla sina medlemsförbund. Cirkuläret bar rubriken ”Enig front mot kommunismen”. LO ville ha bort kommunisterna från förtroendeuppdrag, men ville däremot inte utesluta dem.
Bakgrunden var Sovjetunionens pakt med nazityskland 1939, att Sveriges Kommunistiska parti, SKP, var en del av den kommunistiska internationalen, styrd från Moskva, samt att SKP i praktiken var en filial under diktaturen Sovjetunionen. Kommunisterna betraktades, med rätta, som opålitliga.

Den som är aktiv medlem i SD, och samtidigt vill företräda sina arbetskamrater på jobbet, måste nog välja tillhörighet. Att medborgarna tar ställning är grundläggande för demokratin.

Att vara facklig företrädare är en mänsklig rättighet, men innebär inte en skyldighet för organisationer att engagera vem som helst som företrädare för sig.
Rätten att välja företrädare, för en organisation, är också en demokratisk rättighet.

”Nej till SD-politiker som företrädare”, SvD 22-09-26

SD ”Vad vi vill”

Morgonposten, ”Ny organisation tar kamp motsocialdemokratins grepp över fackföreningarna”

ETC, ”Högerextremister startar SD-vänligt fackförbund”