Nationalism göder militarism. Militarism föder krig

I dag har solidariteten med Ukrainas folk, och avskyn för Putinrysslands angreppskrig, skapat en krigshysteri i Sverige. Vi måste nu rusta för krig och gå med i militärpakter.

Tankar och meningar för fred är inget som slår i dag.
Inte för att allt var bättre förr. Men då fanns det i alla fall fredsrörelser.

Åren före världskriget 1914 rådde det inte direkt världsfred.
USA förde kolonialkrig i Filippinerna 1899-1902, det rysk-japanska kriget pågick 1904-05, Österrike-Ungerns annektering av Bosnien-Hercegovina skedde 1908-09, Marockokrisen 1911, Italiens krig mot Turkiet 1911-12, som slutade i Italiens kolonisering av Libyen, och de två storkrig som rasade på Balkanhalvön 1912-13. 
Första italiensk-abessinska kriget (1895–1896), Anglo-zanzibariska kriget (1896), Grek-turkiska kriget (1897), Spansk-amerikanska kriget (1898), boerkriget (1899-1902)

Men det bildades samtidigt motrörelser av människor som ville ha fred.
Under senare delen av 1800-talet växte det fram en pacifistisk fredsrörelse som en uttrycklig reaktion mot den tilltagande nationalismen och militarismen.

År 1892 bildades till exempel Internationella fredsbyrån, IPB, som fick ansvaret för att organisera de universella fredskongresser som hölls i slutet av 1800-talet och framåt. Dessa fredskongresser tog bland annat fram ett första regelsystem för folkrätten och regler för "humanisering" av krigföring, till exempel förbud mot användning av vapen som orsakar onödigt lidande.

Kring sekelskiftet 1900 radikaliserades fredsrörelsen. Den växande socialdemokratin vände sig inte bara mot krig mellan stater utan också mot krigsmakten.
Andra internationalen var en sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer som bildades den 14 juli 1889 i Paris.
1891 uttalade sig Internationalen om att krig och militarism var en produkt av kapitalismen och att endast arbetarklassens förbrödring och kamp för socialism kunde säkra fred.

När Internationalen höll sin extrakongress 1912, som skulle bli den sista, antogs följande resolution:
”Om ett krig hotar att bryta ut, är det arbetarklassens och deras parlamentariska representanters plikt i de inblandade länderna, understödda av Internationella socialistiska byråns koordinerande verksamhet, att tillgripa varje ansträngning i syfte att förhindra dess utbrott. De måste använda sig av de metoder de betraktar som mest effektiva, vilka naturligtvis skiftar med klasskampens skärpning och den allmänna politiska situationen. Utifall ett krig ändå skulle bryta ut, är det deras plikt att ingripa för dess snabba avslutande och sträva med all sin makt att utnyttja den ekonomiska och politiska kris som skapats av kriget till att resa massorna och därigenom påskynda det kapitalistiska klasstyrets fall.”

Makthavarna i de olika länderna blev rädda att folket skulle vägra gå ut i krig. Alla statsledningar propagerande för att fienden stod för dörren och att medborgarna måste försvara den egna nationen.

Klädd i grå fältuniform talade Vilhelm II i Berlin 1914 till jublande massor: "Ödet har drabbat Tyskland. Avundsjuka människor på alla sidor om oss har tvingat oss till försvar av vårt land. Vi har tvingats gripa till svärdet…"
”Hänsynslöshet och svaghet kommer störta världen i det mest fruktansvärda krig, vilket syftar till att förgöra Tyskland. För det kan inte längre råda några tvivel: England, Frankrike och Ryssland har sammansvurit sig för att föra ett förintelsekrig mot oss.
Han sa också "Jag känner inga partier mer, jag känner bara tyskar".

Världskriget 1914-1918 var de europeiska nationernas kamp om marknader och kolonier.
Det kostade 20 miljoner människor, soldater och civila, livet.
Den drivande idén bakom kriget var att nationen måste försvaras till sista blodsdroppen.

Fredsvännernas kamp mot militarism fortsatte.
Ett exempel på fredskongress är Socialdemokratiska ungdomsförbundets fredskongress i Stockholm 1916. Syftet med kongressen var att diskutera hur den svenska arbetarklassen borde regera om Sverige drogs in i det pågående världskriget.
Delegaterna Zeth Höglund, Erik Hedén och Ivan Oljelund häktades av polismyndigheten i Stockholm eftersom de gjort sig skyldiga till landsförräderi, då de på kongressen propagerat för en storstrejk i samband med ett eventuellt svenskt inträde i första världskriget.
Den globala kampen mot militarism och för fred kom från första stund att bli en av den nya socialistinternationalens viktigaste uppgifter.
Andra Internationalen splittrades 1916 i en revolutionär och en reformistisk del och upplöstes. Internationalen hade försökt att nå enighet om att ställa upp mot nationernas militära upprustning men splittrades även i den frågan.

Efter det meningslösa världskriget blev ”Aldrig mera krig” en viktig paroll.

Den liberala fredsrörelsens dröm om en internationell organisation förverkligades då Nationernas Förbund (NF) bildades 1920 och många fredsgrupper arbetade sedan för att ge NF stöd. Antimilitarister startade War Resisters International, WRI.

Krig slutar alltid i fred.
Versaillesfreden 1918 innebar dock ingen fred utan början på ett nytt världskrig.
Tysklands och Italiens ledare lyckades blåsa upp den nationella känslan hos medborgarna.
Att med militärmakt överfalla andra länder blev den starkes rätt. Den tyska militärledningen ansåg sig ha skyldighet att försvara tyska intressen. Hitler och Mussolini ville göra sina stater stora igen.

Kriget bröt ut när Tyskland, i sitt nationella självhävdelsebehov, anföll Polen den 1 september 1939. Två dagar senare, den 3 september, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Under åren 1940-1941 utvidgades kriget till större delen av Europa.
Andra världskriget var ett faktum.

Internationella fredsbyrån 
War Resisters International
Krigseuforin 1914