Min filmkanon

Det behövs inte någon nationell kanon när det gäller konst, litteratur, scenkonst, film, musik och andra kulturyttringar.

Däremot kan ju var och en ha varsin personliga filmreferens utifrån egna erfarenheter och intressen.

Här är min lista på de bästa filmer jag har sett genom åren. I den ordning som jag såg dem.
Det är filmer som gjort intryck på mig och som fastnat i mitt minne.

Pinocchio, av Walt Disney gjord 1941. Svensk biopremiär 3 februari 1941. Såg den med farsan när jag var fem år gammal.(1942) på Garbio på Hornsgatan i Stockholm. Min första film.

Barnen från Frostmofjället, (1945). Såg den som åttaåring på Kaza i Hammarbyhöjden.

Trollkarlen från Oz, gjord 1939. Såg den på Kaza som tioåring. Räknar fortfarande filmen som en av de bästa. Sången ”Ovan regnbågen” var speciellt skriven för Judy Garland i huvudrollen som Dorothy Gale.

Robin Hoods äventyr, med Errol Flynn och Olivia de Havilland, är en amerikansk äventyrsfilm i Technicolor från 1938 i regi av Michael Curtiz och William Keighley. Filmen hade biopremiär i USA den 14 maj 1938.
Jag såg den på Kaza runt 1948.

Viva Zapata, är en amerikansk dramafilm från 1952 i regi av Elia Kazan och manus av John Steinbeck. Marlon Brando som Zapata. Såg den som tolvåring på Kaza.

Singin’ in the Rain, musical med Gene Kelly och Stanley Donen, 1951. Fick med mig farsan på bio på femtiotalet. Kaza.

Dr. Mabuses testamente, en tysk skräckfilm från 1933 i regi av Fritz Lang. Svensk premiär 1945. Såg den som trettonåring på biografen Atlas på S:t Eriksgatan. Bion som hade fällstolar av trä var känd för att inte vara så noga med ålderskontrollen.

Kvartetten som sprängde, (originaltitel: I soliti ignoti) är en italiensk film från 1958 i regi av Mario Monicelli. En av de roligaste filmer jag sett. Har glömt var jag såg den och när. Kan ha varit runt 1958. Alla stora italienska skådisar var med: Vittorio Gassman, Marcello Mastroianni, Renato Salvatori, Totò, Claudia Cardinale.

Den tredje mannen, Brittisk film från 1949 i regi av Carol Reed, efter manus av Graham Greene. Orson Welles spelar en av huvudrollerna. Såg den på femtiotalet.
Det musikaliska ledmotivet I filmen gjorde cittra
populärt genom Anton Karas musikstycke The Harry Lime Theme,

En plats i solen, är en amerikansk dramafilm från 1951 i regi av George Stevens, med Montgomery Clift och Elizabeth Taylor i huvudrollerna. Upptäckte för första gången att även en biroll kan vara bra. Här var det Shelly Winters som Alice Tripp. Såg den på Cora på Götgatan i Stckholm.

La strada, italiensk dramafilm från 1954 i regi av Federico Fellini, som även skrivit filmens manus tillsammans med Tullio Pinelli och Ennio Flaiano.  Giulietta Masina som Gelsomina och Anthony Quinn som Zampanò. Filmen blev den första filmen att vinna en Oscar i kategorin Bästa utländska film. Trumpetsolot av Nino Rota blev en världsschlager.

Duellen, Steven Spielbergs första långfilm. Premiär 1971 skriven av Richard Matheson. Huvudrollen spelas av Dennis Weaver och en rostig lastbil av märket Peterbilt 281 från 1955 (och stuntmannen Carey Loftin som förare, vilken tittarna aldrig får se ansiktet på i filmen). Baseras på en verklig upplevelse som Richard Matheson var med om 1963.
Dokumentärfilmaren Curt Strömblad ledde en filmcirkel i slutet av 70-talet där han visade filmen.

1900, är en italiensk episk dramafilm från 1976 i regi av Bernardo Bertolucci. Filmen är cirka fem timmar lång, dock oftast indelad i två delar. Skildrar Italiens sociala, politiska och ekonomiska utveckling under 1900-talets första hälft. Man får följa de två huvudpersonerna, Olmo och Alfredo, två män födda på samma dag år 1901, på godset som ägs av Alfredo, och där Olmo är en enkel dräng.

Norma Rae, en amerikansk dramafilm från 1979 i regi av Martin Ritt, är baserat på Crystal Lee Suttons liv. I huvudrollerna ses Sally Field som fick en Oscar i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 1980. Vid Golden Globe-galan nominerades den som bästa dramafilm, och Sally Field prisades för bästa kvinnliga huvudroll. Vid Filmfestivalen i Cannes 1979 utsågs Field till Bästa kvinnliga skådespelare och filmen nominerades även till Guldpalmen.

The Shining, en brittisk-amerikansk psykologisk skräckfilm från 1980 i regi av Stanley Kubrick med Jack Nicholson i huvudrollen.

Fanny och Alexander, Svensk dramafilm från 1982 Den enda Ingemar Bergmanfilmen jag odelat gillar.

Kaos, italiensk dramafilm från 1984 i regi av Paolo och Vittorio Taviani baserad på fyra noveller av Luigi Pirandello (1867-1936).

Brända av solen, är en rysk/fransk film från 1994 i regi av regissören och skådespelaren Nikita Michalkov.
Nikita Michalkov regisserar, spelar huvudrollen general Kotov. Hans dotter, Nadezjda Michalkova, spelar dotter till Kotov,
Filmen har allt, humor, romantik, kärlek, tragik och spänning och skildrar öden under Stalins utrensningar 1936.
Filmen blev prisad och vann bland annat Juryns stora pris vid filmfestivalen i Cannes och en Oscar 1995 för bästa utländska film.                                                                                                                                                      
Ett musikaliskt ledmotiv är den populära polska tangon To ostatnia niedziela (Den sista söndagen) komponerad 1935.

Men det finns många andra filmmakare, utöver de nämnda, vars filmer jag sett och uppskattat:

Charlie Chaplin, Alfred Hitchcock, Luis Buñuel, Federico Fellini, Bröderna Taviani, Ken Loach, Woody Allen, Roy Andersson, Pedro Almodóvar, Lukas Moodysson, Luchino Visconti, Hans Alfredsson, Tage Danielsson, Bo Widerberg, Jan Troell, Akira Kurosawa, Aki Olavi Kaurismäki, Lasse Åberg, Olle Hellbom, Jonas Cornell, Mikael Ekman med flera.


Filmlexikon, Svenska Filminstitutet

The 100 Best Movies Of AllTime


Top 100 Greatest Movies of All Time (The Ultimate List)