Om att bränna böcker

I boken ”Fahrenheit 451” skrev Ray Douglas Bradbury (1920-2012) att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor". Boken kom ut 1953.

Bradbury citerade då Heinrich Heine (1797-1856) som i dramat Almansor (1820-21) över hundra år tidigare formulerat samma mening. Heines böcker brändes på bål av nazisterna.

Rasmus Paludan kommer till Sverige och bränner Koranen påstås han göra det för att demonstrera yttrandefrihet. Han har själv sagt att han med demonstrationerna vill ”peka på svenska regeringens misslyckande med att integrera immigranter” samtidigt som han ville kritisera religionen islam.

Om Paludan for till Turkiet, Iran, Afghanistan eller Dubai, och där brände Koranen, skulle hans kamp för yttrandefrihet te sig mer trovärdig och rent av hjältemodig.
När han bränner islams heliga skrift i Sverige är det dumt, överflödigt och fullständigt riskfritt för honom själv.

Men frågan är vilka ytterligare böcker han är beredd att bränna?

Den judiska Tanach? Marx´ Kapitalet? Adam Smiths
Nationernas välstånd? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln?

De tyska nazisterna brände böcker av
bland andra Lisa Tetzner, Martin Andersen Nexø, Bertolt Brecht, Bertha von Suttner, Sigmund Freud, Magnus Hirschfeld, Ernest Hemingway, Franz Kafka och Albert Einstein. Och, som sagt, Heinrich Heine.

Enligt svensk grundlag ska Paludan ha rätt att bränna vilka böcker han vill.
Paradoxalt i sammanhanget är att bokbränning är ett sätt att begränsa yttrandefriheten.

Bokbål, Wikipedia

Yttrandefrihetsgrundlag,Riksdagen

Paludan: Blev intesom jag tänkt mig, AB

Ledare, DN: RasmusPaludan är ingen Salman Rushdie

Rasmus Paludan, SvD

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nationalism göder militarism. Militarism föder krig

För femtio år sedan

Vad kostar Nobelfesten?