Om att bränna böcker
I boken ”Fahrenheit 451” skrev Ray Douglas Bradbury (1920-2012) att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor". Boken kom ut 1953.
Bradbury citerade då Heinrich Heine
(1797-1856) som i dramat Almansor (1820-21) över hundra år tidigare formulerat samma
mening. Heines böcker brändes på bål av nazisterna.
Då Rasmus Paludan kommer till Sverige och bränner Koranen
påstås han göra det för att demonstrera yttrandefrihet. Han har själv sagt att han med demonstrationerna
vill ”peka på svenska regeringens misslyckande med att integrera immigranter”
samtidigt som han ville kritisera religionen islam.
Om Paludan for till Turkiet, Iran, Afghanistan eller Dubai, och där brände
Koranen, skulle hans kamp för yttrandefrihet te sig mer trovärdig och rent av
hjältemodig.
När han bränner islams heliga skrift i Sverige är det dumt, överflödigt och
fullständigt riskfritt för honom själv.
Men frågan är vilka ytterligare böcker han är beredd att bränna?
Den judiska Tanach? Marx´ Kapitalet? Adam Smiths Nationernas välstånd? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln?
De tyska nazisterna brände böcker av bland andra Lisa Tetzner, Martin Andersen Nexø,
Bertolt Brecht, Bertha von Suttner, Sigmund Freud, Magnus Hirschfeld, Ernest Hemingway,
Franz Kafka och Albert Einstein. Och, som sagt, Heinrich Heine.
Enligt svensk grundlag ska Paludan ha rätt att bränna vilka böcker han vill.
Paradoxalt i sammanhanget är att bokbränning är ett sätt att begränsa
yttrandefriheten.
Yttrandefrihetsgrundlag,Riksdagen
Paludan: Blev intesom jag tänkt mig, AB
Ledare, DN: RasmusPaludan är ingen Salman Rushdie
Kommentarer
Skicka en kommentar