Fred är bättre än krig

Ukraina. Rysslands anfall på Ukraina, och Ukrainas försvar med stöd från EU och USA, slår ofattbart hårt mot människor. Vi får ständiga rapporter om krigets fasor.
Anfallet har triggat igång en upprustning i hela världen och hotet om ett tredje världskrig har ökat.

Taiwan. Det kinesiska inbördeskriget (1928-1949) slutade med att Folkrepubliken Kina grundades den 1 oktober 1949 och Mao Zedong tog makten i fastlandskina. Det konkurrerande  nationalistiska Guomindang-regeringens trupper under Chiang Kai-shek flydde till Taiwan. De upprättade en regering på ön med Chiang som president.
Folkrepubliken Kina har sedan dess ansett att ön Taiwan egentligen tillhör Kina och hotat att ockupera ön.

Det är två krigshärdar som borde kunna lösas med fredliga medel under förutsättning att resten av världen engagerade sig för en fredlig lösning i stället för att göda stridstupparna.

Varför inte försöka lösa frågan med Åland som exempel?
Fram till år 1809 var Åland, tillsammans med Finland, svenskt.
Under Finska kriget 1808-1809 ockuperade den ryska armén hela Finland inklusive Åland.
Vid freden i september 1809 övertog Ryssland suveräniteten över Åland och öriket.
För att försvara inloppet till St. Petersburg samt för att befästa gränsen mot det förenade konungariket Sverige-Norge byggde ryssarna en fästning i Bomarsund på Åland.
Men innan bygget var klart anföll brittiska och franska styrkor fortifikationen under Krimkriget (1853-1856).  

Den ryska garnisonen i Bomarsund kapitulerade1854 och erbjöd västmakterna öriket åt Sverige.  Men Sverige avvisade förslaget med hänvisning till landets neutralitet under pågående krig.
Men under fredsförhandlingarna i Paris år 1856 gjorde Sverige däremot anspråk på Åland.
Ryssland vägrade tillgodose svenskarnas krav på landavträdelser, men accepterade en konvention om öarnas demilitarisering.

Efter oktoberrevolutionen år 1917 drog Ryssland sig ur kriget och den 6 december samma år utropade sig Finland till en självständig republik.
De ryska befästningarna på Åland förstördes under sommaren 1919 efter en överenskommelse mellan Sverige, Tyskland och Finland.
 
Redan innan Finlands självständighet hade ålänningarna krävt en återförening med Sverige.
Frågan om Ålands statstillhörighet överfördes vid fredsförhandlingarna i Paris till det nyligen bildade Nationernas förbund och den 24 juni 1921 beslöt det internationella samfundet att Åland skulle tillerkännas Finland.
Beslutet innehöll emellertid två suveränitetsinskränkningar: Ålänningarna skulle få internationella garantier för bevarandet av sin språkliga och kulturella status, och Åland skulle vara demilitariserat och neutraliserat genom en internationell överenskommelse.

I dag är Åland en autonomi under finsk suveränitet. Demilitarisering innebär att militära styrkor, anläggningar och befästningar inte får förekomma i området. Neutralisering innebär att alla krigshandlingar mot eller inom Åland är otillåtna. Finland är förpliktigat att garantera att denna status upprätthålls.

Åland är ett exempel på en fredlig lösning av en våldsam konflikt.

Genom åren har Ålands fredsinstitut forskat om och arbetat med Ålandsexemplets olika sidor. Fredsinstitutet erbjuder kunskap och en mötesplats for dialog i syfte att främja fredlig lösning och hantering av tvister och konflikter och en fredlig samhällsutveckling.

 

Ålands demilitarisering och neutralisering. Ålandslandskapsregering


Ålands fredsinstitut