Kampen om överskottet

Avtalsrörelsen 2023 har börjat.

Avtalsrörelsen är en kamp om arbetets och produktionens överskott och handlar om hur vinsterna från produktionen ska fördelas.

De som slåss om bytet är:
- Investerarna, aktieägarna och kapitalisterna vill ha utdelningar och ränta på satsat kapital.
- Löntagarna, de som producerar, vill ha sin i form av höjda löner och bättre arbetsvillkor.
- Och så vill staten ha en del. Ja, skatterna du vet.
- Handeln och de anonyma marknaderna vill ha vad dem ankommer då kakan ska delas.

Det är ett kiv och ett split.
Som väl är, i ordnade former.

I år har inflationen drabbat avtalsrörelsen.
Praktiskt taget allt som producerats har blivit dyrare. Mat, energi, resor, boendekostnader har ökat i pris. Nu i oktober 2022 är inflationen  9,7 procent men beräknas öka ytterligare.

När man diskuterar fördelningen av produktionens vinster bör man tänka på att lönepengarna, till större delen, går till konsumtion.
Löntagarna behöver mat, bostad, energi, kläder och allt övrigt som blivit dyrare.
Inflationen betyder att lönerna har minskat i värde och inte räcker till samma mängd konsumtion som tidigare. Konsumtionen, och därmed produktionen, minskar.
Löntagarna vill naturligtvis ha ersättning för prisökningarna.

Problemet i avtalsrörelsen är att om löntagarna skulle få 10 procent i löneökningar, för att täcka kostnadsökningarna, skulle produktionen bli dyrare och priserna öka. Löneökningen skulle ätas upp av ytterligare högre priser. Inflationen skulle öka eftersom lönerna räknas som en kostnad i produktionen. Den kostnaden skulle läggas på priserna.

En annan effekt av att lönerna ökar mer i Sverige än andra länder är att ökade lönekostnader ökar företagens produktionskostnader. Vilket innebär att produkterna blir dyrare i förhållande till andra länders produktion. De svenska företagens konkurrenskraft, i förhållande till andra länders, försvagas. Företag i Sverige riskerar att konkurrerars ut och arbetslösheten ökar.

Med hänsyn till detta har därför de fackliga organisationerna valt att i årets avtalsrörelse inte kräva de 10 procenten i löneökning.
Det är klokt.

När det gäller löntagarnas motpart, Svenskt Näringsliv, så befinner de sig i en annorlunda situation i avtalsrörelsen.
De slåss bara om företagens intressen på arbetsmarknaden.

Men de stora kapitalintressena finns inte med i avtalsrörelsen.
Kampen om lönerna är inte kapitalägarnas huvudintresse.
De kan nämligen kapa åt sig av produktionens överskott direkt via kapital- och finansmarknaderna.

När det gäller deras vinster så går de i huvudsak till nya investeringar. Inte till konsumtion.
Kapitalägarnas andel av produktionsöverskottet går inte huvudsakligen till konsumtion utan till investeringar.
Eller, rättare sagt, borde göra.

Kapitalintressenas vinster i avtalsrörelsen, påverkar inte inflationen på samma sätt som löneökningarna gör.
Tvärt om faktiskt. Inflationen kan bekämpas genom ökade investeringar i produktionen.

Men nu är det  tyvärr så att kapitalägarna använder endast en liten del av vinsterna till investeringar. Det mesta går till spekulation på kapitalmarknaden, skatteparadis och inaktivt kapitalförvaltande.

Vad regeringen, staten och näringslivet borde göra är alltså att parallellt med avtalsrörelsen se till att investeringsnivån i ekonomin är hög. Överskottet av produktionen bör gå till nyinvesteringar i reell produktion.

Här ligger det på arbetsgivarparten att mana sina medlemmar till ett motsvarande samhällsansvar som löntagarna visar.

Tyvärr säger den samhällsekonomiska doktrinen, tvärt om, att inflationen ska bekämpas med penningpolitiska åtgärder det vill säga genom att riksbanken mixtrar med räntorna och med allmän sparsamhet.

SCB, Inflationen i Sverige

Medlingsinstitutet

LO, LO fastslår gemensamma krav inför avtalsrörelsen

Arbetet, Avtalsrörelsen 2023

Svenskt Näringsliv. Så fungerar avtalsrörelsen


Svenskt Näringsliv, Förutsättningar för avtalsrörelsen 2023.

Se mina tidigare blogginlägg om Inflationen 2022.