Antingen-eller. Både-och.

Vi som studerade ”marxism” i dåvarande SKP 1962 fick veta att dialektikens motsatsmönster genomsyrar hela universum, från atomerna till planeterna, i naturen, i samhällsdebatten likväl som i den historiska utvecklingen.

Med hänvisning till Hegel och Marx beskrevs dialektiken som ett motsatsernas spel som präglar hela tillvaron enligt schemat ”tes-antites-syntes”.
Dialektik illustrerades vanligen som en trappa där till exempel en diskussion utgår från  en (tes) som motsägs av ett motargument (antites). Efter en grundlig debatt, för och emot, kommer man sedan fram till ett tredje steg, en logisk syntes, där nya insikter formuleras.
På så sätt går utvecklingen framåt.

Det var bara det att beskrivningen inte var ”marxistisk” om man därmed menar att schemat skulle härröra från Marx´sätt att tänka.
För det första fanns idén om dialektiken redan under antiken. För det andra var det egentligen Marx´ kompis Engels som skrev mer urförligt om ”naturens dialektik”.
För det tredje innebar Marx´ dialektik en mer komplicerad och sammansatt växelverkan mellan motverkande och attraherande krafter, än den stelbenta, lineära trappmodellen.

Den felaktiga och mekaniska synen på dialektik ledde till den felaktiga slutsatsen att klasskampen automatiskt måste leda till det klasslösa samhället.
Trots att Marx i många stycken var determinist har han aldrig, i sina filosofiska verk, påstått något sådant.

Men man behöver inte inveckla sig i filosofiska marxistiska resonemang för att se att motsatser betingar mycket i vår värld. Men tillvaron är inte så enkel.
Motsatstankens motsats, sammanslagning och attraktion, är lika vanlig.
Bägge rörelserna finns samtidigt och betingar varandra.

Det är till exempel lätt att se hur somliga människor tänker och handlar i termer av ”antingen-eller” och ”för och emot”, ”allt eller intet” eller ”svart eller vitt”.
Medan andra tänker och handlar mer som ”både-och” eller ”å ena sidan och å andra sidan”.

Somliga ser de enkla lösningarna på problemen och är benägna att lösa dem med ett alexanderhugg medan andra är mer reflekterande och föredrar en genomtänkt lösning.

För en del heter lösningen krig, för andra är den fredsförhandlingar. Somliga söker konflikt andra samförstånd.
I dag tycks den spontana oreflekterade handlingen vara mer värd än den eftertänksamma analasyrende.
Hjälten är handlingskraftig och impulsiv. Den som handlar utifrån impulskontroll är senfärdig och feg.

Den omdiskuterade ”polariseringen” i dagens svenska politik skulle innebära att antingen-eller-människans sätt att tänka dominerar den politiska debatten.

Men det är bara ena sidan av sanningen.

 

Arnold Ljungdal Marxismens världsbild 1947

Engels, Naturens dialektik, Marxistiskt arkiv