Orättvis kritik mot politiker

Det finns de som kritiserar politikerna för att inte göra något mot miljö- och klimatkrisen.

Kritikerna säger att politikerna inget gör på grund av att de - politikerna alltså- är slöa, lata, dumma, okunniga, ointresserade. De borde lyssna på vetenskapen. Inte prata så mycket utan handla.

Det är en mycket orättvis kritik. Och okunnig.
Den göder politikerföraktet och populistpartier.

Att så litet händer, och att åtgärderna går för sakta, beror på att det inte går att lösa problemen i ett enda land. Miljö- och klimatkrisen är global och måste lösas gemensamt och i samarbete med världens stater. Sånt tar tid.

Politikernas makt är också begränsade i sammanhanget.
Mäktiga multinationella ekonomiska intressen vägrar att rätta sig efter politikernas förslag.
De stora multinationella gruv-, olje-, transport-, näringslivs-, skogs- och handelsbolagen vill inte tappa vinster eller marknadsandelar.
Kapitalintressena på finans-, kapital-, värdepappersmarknaderna ser inte miljön som det primära utan vinsten och profiten.

Konkurrensen mellan dem som exploaterar naturen tvingar dem att fortsätta miljöförstörelsen. Om vinster finns att hämta måste de utnyttjas. Kampen för överlevnad står i skarp konflikt med miljöintressena.

De nationella politikerna måste dessutom komma överens med varandra om vilka åtgärder som är viktiga, som kräver omedelbara lösningar och hur mycket skattepengar som åtgärderna får kosta. Här har olika partier olika uppfattningar.

Klimatlösningar kräver ibland att medborgarna måste offra en del bekvämlighet.
Politiker vågar inte utmana väljarna med jobbiga lösningar eftersom de då riskerar att förlora väljare och därmed makten att genomföra sitt program.

Miljöfrågorna löser ingen med en alexanderhugg. Frågorna är komplexa och sammanvävda med många andra viktiga områden.

Demokratin, och den demokratiska processen, är ett hinder för snabba och resoluta åtgärder.
I Kina är det lättare. Där bestämmer kommunistpartiet miljöpolitiken.
Men vi vill inte ha det som i Kina.

Om en dryg vecka samlas världens ledare i Stockholm till ”Stockholm+50” för att diskutera den globala miljö- och klimatkrisen. Bland andra USA:s klimatsändebud John Kerry och FN-chefen António Guterres uppges komma.

FN-mötet Stockholm +50 hålls den 2-3 juni, för att högtidlighålla minnet av FN:s första världskonferens om miljö som ägde rum för 50 år sedan – Stockholmskonferensen 1972. Ambitionen är också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen.

Namnet på konferensen – ”A healthy planet for all – our responsibility, our opportunity” – ska illustrera att alla länder har ett gemensamt ansvar för de globala utmaningarna och för att hitta lösningar som kan bidra till en hållbar framtid.

Några dagar före Stockholm +50 hålls ytterligare ett internationellt möte i huvudstaden, G20-ländernas miljömöte i Saltsjöbaden den 30-31 maj. Sedan väntar världsmiljödagen den 5 juni.

Regeringen om Stockholm +50 

Stockholmskonferensen 1972, Wikipedia 

Europaportalen, tema G20 

Regeringen om världsmiljödagen 2022