Fred må vara naivt, men krig är idioti

Om en granne börjar bråka med mig om gränserna mellan våra fastigheter så resonerar vi om saken. Lyckas vi inte komma överens ber vi Lantmäteriet, eller i andra hand en domstol, att avgöra frågan. 

Det är det vettiga sättet att lösa frågan.

Om grannen däremot resolut flyttar sitt staket några meter in på min tomt, och med hot om stryk hävdar att min mark är hans, blir jag förbannad.
Men är jag vettig går jag till polisen och anmäler grannens bryska beteende.

Om grannen trots det omsätter sitt hot till handling, ger mig en snyting och lovar att slå ihjäl mig och min familj om jag inte ger mig, har jag två saker att göra:

1. Jag slår tillbaka och det blir krig. Kriget reglerar inte tvisten men kanske slutar det med att grannen bränner ner mitt hus.
2. Jag går till polisen och anmäler grannen. I en rättsstat kommer polis, åklagare och domstol avgöra tvisten. Blir domstolsutslaget till min fördel ser myndigheterna till att grannen fogar sig. Gör han inte det blir han inburad. Tvisten är löst.

Så fungerar det i tvister mellan människor. Men mellan nationer fungerar det annorlunda. Det finns ingen polis eller domstol att gå till. Den starkes makt råder.

Den ryske diktatorn Putin invaderar Ukraina med våld och vill påverka ordningen i hela Europa.
Ingen rättsinstans kan ingripa och bura in diktatorn och hans gäng.

Därför återstår att kriga och därmed låta Putin avgöra hur tvisten ska lösas. Det finns ingen möjlighet att lösa tvisten på ett förnuftigt sätt. Den starkaste vinner.

Putin kan bomba sönder Ukraina och offra många människors liv innan saken blir avgjord.
I kriget kommer tusentals, kanske miljoner, människoliv att offras.  Avgörandet innebär att den vinner som är starkast, inte den som har rätt. Och oavsett krigets utgång har de döda ingen glädje av en seger. De döda soldaterna, och deras sörjande anhöriga, är alltid krigets förlorare.
De döda och alla förstörda värden måste räknas som krigets minuspost. Oavsett utgång.
Under andra världskriget dog 50 miljoner människor.

Enda alternativet till krig, i det här aktuella fallet, skulle vara att Ukrainas ledare utan motstånd underkastar sig en rysk dominans. En sorts fredlig lösning.
Det finns ju därefter en möjlighet att, med demokratiska medel, återta demokratin.

Krig eller fred genom underkastelse?  Det är frågan.
Försvarskrig, är mer hjältemodigt och hedersamt. Underkastelse är fegt och mesigt.
Men vilket är realistiskt om man vill undvika människoslakt och kapitalförstörelse.
En dator skulle kunna räkna ut vilket alternativ, krig eller fred, som spar flest liv och hindrar största värdena att förstöras.

Men det gäller också att hindra galningen i Kreml att ta för sig ännu mer. Fast det skulle väl ha gjorts tidigare, innan Putin fick sin makt.

Jag tror att det nu är för sent att få fred i Ukraina och kanske i världen. Kriget, med alla sina offer, kommer att genomföras.

Fred till varje pris kan förefalla både fegt och naivt. Men krig är idioti.

Och jag är hellre naiv och feg än död.

Men varför diskuterades aldrig de fredliga alternativen före kriget?

 

Dagens Arena 
Forum 
Örjan Berner ”Krig eller fred” 
Stockholms internationella fredsinstitut, Sipri
Svenska freds- och skiljedomsföreningen