Inlägg

Visar inlägg från mars, 2023

Hur man än vänder sig…

Dramatikern Stina Oscarsson skriver 2023-03-04 i SvD ”Orolig – varför tackade jag ja till intervjun?” Oscarsson är pacifist och får frågor om Socialdemokratins snabba omsvängning om NATO Hon kan inte förklara att sossarna, utan att först fråga medlemmarna, kunde byta åsikt så snabbt. ”Efter att sossarna svängde om Nato och vänstern om vapenleveranser har man ingenstans varit intresserad av andra perspektiv. Det militäriska tänkandet genomsyrar allt”, noterar Oscarson besviket. Oscarsson saknar alltså en debatt om fredsalternativet vid sidan av allt krigslarm. Att det talas tyst om freden håller inte BP:s ledarskribent Karin Phhil med om. Hon biter sig i stället vällustigt fast i frågan hur kunde det gå så snabbt då sossarna bytte åsikt o ch hon påminner om att ”Peter Hultqvist, med en dåres envishet, länge upprepade att vi inte ska gå med i Nato. Under partiets kongress i november 2021 gav Hultqvist ett tydligt besked:  ”Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge...

Krig eller fred?

Det militära och politiska etablissemanget i värdens demokratier -Nato - utgår från postulatet att fred mellan Ryssland och Ukraina endast kan uppnås genom att Ukraina besegrar ockupationsmakten. Bara mer vapen, mer krig kan leda till fred. Några försök till fredförhandlingar existerar inte. För en månad sedan presenterade Kina en plan för fred i Ukraina. Det ska naturligtvis inte uppfattats som ett färdigt förslag och bör kritiskt granskas. Förslaget är säkert garnerat med diverse fällor. Men ytterst få svenska medier har kommenterat texten. USA avfärdar naturligtvis Kinas "fredsförslag" som oacceptabelt. Marianne Björklund, DN: kallar Kinas fredsplan för inte trovärdigt ”eftersom Kina bara talar med Ryssland”. Finns det fler fredssamtal på gång? Vad kostar kriget i människoliv, lemlästade, skadade, hemlösa, gråtande? Hur stora värden förstörs inte i Ukraina? Vilka mängder resurser skyfflas in i denna förstörelseapparat? Är det inte dags att ge freden en...

Bidrag eller basinkomst

”Varför ska arbetsföra leva på bidrag? Ge oss ’Arbetslinjen 2.0” utropar Alice Teodorescu i tidskriften Affärsvärlden den 7 mars i år. Hon har läst en utredning från Svenskt Näringsliv där det framgår att 1,3 miljoner individer i Sverige i arbetsför ålder varken är självförsörjande eller studerande. En fjärdedel av alla svenskar i arbetsför ålder behöver försörjas av andra. ”Det är orimligt att människor i Sverige, år efter år, kan försörja sig på de bidrag som var tänkta som övergångslösningar i nödsituationer. Enligt Teodorescu finns det anledning ”att fundera över varför arbetsföra människor överhuvudtaget ska kunna erhålla försörjningsstöd. Rimligare vore att knyta bidragen till ett aktivitetskrav.” Den som inte arbetar ska heller inte äta.                  I tidskrifen Syre, den 5 mars, har forskaren, lektorn vid Lunds universitet och författaren Roland Paulsen intervjuats. Roland Paulsen fick e...

Problemsammanflätning

På grund av diverse sjukdomar har jag, under ett par veckor, varit patient på Mälardalens Sjukhus. Som sådan inser man snabbt, att utan invandrare, skulle vården inte kunna existera. Nästan all personal, från sjuksköterskor till städare, kommer från andra länder än Sverige. Det gäller även läkarkåren. För en patient är det inte helt problemfritt. Många som arbetar inom vården är svåra att förstå eftersom de bryter på sina egna modersmål. De obligatoriska munskydden underlättar inte kommunikationen. Missförstånd uppstår lätt mellan patient och personal och personalen emellan. Sjukvårdarna arbetar i skift. Varje skiftbyte innebär att information om patienterna ska förmedlas mellan skiften. Det är lätt att en och annan stafettpinne tappas. Eftersom arbetet dessutom ska gå snabbt och effektivt ökar risken för att den bristande kommunikationen ska leda till att patienter blir lidande. Här finns problemet i den industriella sjukvårdsorganisationen som införds på 1980-talet. Då b...