Problemsammanflätning

På grund av diverse sjukdomar har jag, under ett par veckor, varit patient på Mälardalens Sjukhus.

Som sådan inser man snabbt, att utan invandrare, skulle vården inte kunna existera. Nästan all personal, från sjuksköterskor till städare, kommer från andra länder än Sverige.
Det gäller även läkarkåren.

För en patient är det inte helt problemfritt.
Många som arbetar inom vården är svåra att förstå eftersom de bryter på sina egna modersmål. De obligatoriska munskydden underlättar inte kommunikationen.
Missförstånd uppstår lätt mellan patient och personal och personalen emellan.

Sjukvårdarna arbetar i skift. Varje skiftbyte innebär att information om patienterna ska förmedlas mellan skiften. Det är lätt att en och annan stafettpinne tappas.

Eftersom arbetet dessutom ska gå snabbt och effektivt ökar risken för att den bristande kommunikationen ska leda till att patienter blir lidande.

Här finns problemet i den industriella sjukvårdsorganisationen som införds på 1980-talet. Då började man medvetet härma industrins metoder med bland annat TPS/lean i sjukvårdsmiljön. Sjukhusen började ägna sig åt vårdproduktion i stället för vård. Patienter blev kunder.

Det blev viktigare att slimma organisationen och att sänka kostnader och öka produktionsflödet än att ge de sjuka individuell vård.
Det ligger ingen konspiration bakom detta.

Grunden för ett sådant synsätt är att vården finansieras via skatter. Få politiker går till val på att lova högre skatter.
Nyliberala politiker tror sig dessutom att kunna sänka skatter genom att privatisera och göra vården mer lik näringslivet.

Jag anser att detta är ett tydligt exempel på hur arbetsorganisation, brist på resurser, ideologi, vårdinriktning, skattesystem och annat samverkar till att en problemsammanflätning skapats.

Svensk vård behöver invandrare, Motargument

Andel utrikes och inrikes födda efter yrkesområden, SCB

Mälarsjukhuset

Samlat stöd för patientsäkerhet, Socialstyrelsen

”Fem skäl till att vården inte är som andra branscher” Dagens Medicin