Sagan om de första hundra dagarna

En av mediernas viktigaste uppgift är att granska vad makthavarna gör.

Media ska granska makthavarna inom politik, ekonomi, försvar, polis, näringsliv, finans, medicin, välfärd, skattepolitik, kultur och vetenskap.
De ska avslöja misskötsel, fusk, hemlighetsmakeri, missbruk, korruption, slöseri och annat som inte hör hemma i en demokrati.

Men det är inte alltid som det sker. Makthavaren Sveriges Konung och hans anhang granskas inte alls.

Inom journalistkåren är de politiska kommentatorerna en sort för sig.
De tycks inte riktigt ägna sig åt den granskande uppgiften utan nöjer sig med att kommentera och försöker då vara så kluriga som möjligt. De förklarar, tolkar och spekulerar politikens krumsprång.
Och det verkar inte kunna undvikas att kommenterandet av politiken blir en smula mekaniskt, barnsligt och ibland rent korkat.

Ta till exempel det här med att en ny regering ska granskas efter hundra dagar av sitt regeringsinnehav.
Det blir mer en traditionell liturgi än en granskning.

Och varför just de första hundra dagarna av en mandatperiod som omfattar fyra år? Vad hinner en ny regering göra på hundra dagar? Vad säger en hundra dagarsperiod om den förda politiken?

Snacket om de hundra dagarna började med den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt (1882-1945). Efter att han installerats som president, den 11 juni 1933, drev han i snabb följd igenom ett stort antal lagar och beslut. Några veckor senare höll Roosevelt ett radiotal där han myntade termen " de första 100 dagarna” och där han stolt presenterade vad han uträttat.

Sedan dess har de första 100 dagarna av en presidentperiod fått symbolisk betydelse, och perioden anses vara ett riktmärke för att mäta en presidents tidiga framgång. I USA alltså.

Men det är skillnad i Sverige.

En amerikansk president har betydligt större personlig makt än någon politiker i Sverige.
Presidenten är både statsöverhuvud och regeringschef. Presidenten omger sig med ett kabinett som har en rådgivande funktion. Presidenten utser själv kabinettets medlemmar som leder olika departement.
Presidenten är huvudansvarig för USA:s utrikespolitik.
Eftersom presidenten har den verkställande (exekutiva) makten kan han ge lagligt bindande dekret – en exekutiv order – om olika frågor direkt till myndigheterna.
Om presidenten helt och hållet är oense med kongressen, kan presidenten lägga in sitt veto mot en lag. Kongressen kan anta lagen på nytt men måste mobilisrea två tredjedelars majoritet i bägge kamrarna.

Ingenting av detta kan Ulf Kristersson , Magdalena Andersson eller Stefan Lofven  och deras regeringar göra.

Trots det kallade regeringen, den 19 januari, till en presskonferens för att berätta om vad de uträttat efter hundra dagar. Varför?
De vet att medierna ska kolla vad de gjort de hundra dagarna och det är bättre att förekomma än att förekommas.
Vad de kan räkna upp som vadde gjort är ett antal löften och några utredningar som stoppats eller tillsats.

Men man kan ha invändningar mot hela upplägget.  
Dels för att de rådande omständigheterna med miljöproblem, krig, inflation, pandemier med mera påverkar regerandet och begränsar handlingsutrymmet. Att granska regeringen blir därför helt meningslöst.

Så varför kopierar politiker och media hundradagarsgranskningen till svensk politik?
Det kommer från USA. Det är dessutom en enkel metod att ”stämma av” politiken.
Men, som sagt, inte i Sverige.

Och vad skulle det vara för fel på att man stämmer av efter hundra dagar i Sverige?
1. Det ger intryck av att politik är ett quick fix och bortser från de problem som svenska politiker har att ta itu med. Att vända en politik till en annan går inte på en kafferast.
2. En utvärdering, också en orättvis sådan, påverkar opinionsbildningen.
3. Regeringen inleder sin regeringsperiod med att satsa på sådant som kan avläsas inom hundra dagar. Kravet på långsiktighet skjuts upp på framtiden.
4. Framkallar kortsiktighet i politiken.

 

Regeringens första 100 dagar: Tillväxt och hushållsekonomi,Finansdepartementet

De första 100 dagarna,  Ny offensiv mot kriminaliteten, Regeringen

Krossa myten om nya chefens ”100 första dagar”, Bridget Farrands, tidskriften Chef.


”Regeringen sminkar grisen om 100 första dagarna”, Omni