Jag är åsnan mellan hötapparna

Jag har ett personligt problem. Är ofta kluven. Aldrig säker.

Om jag säger till någon att ”Jag såg en örn i dag” och någon frågar ”är du säker?” måste jag svara ”jag är aldrig säker på någonting”.
Så är det. Alltid detta ”å en sidan och å andra sidan”.
Var det verkligen en örn? Kan ha varit en kråka. Är inte säker.
På grund av min ständiga ambivalens kan jag uppfattas som opålitlig eller ovederhäftig.

Jag är inte religiös. Har aldrig varit. Trots att jag gick mina första fyra skolår i en katolsk skola.
Eller kanske just därför. Jag vet inte.

Jag tycker idag att den katolska skolan som jag gick i var bra. Den följde den svenska läroplanen och jag lärde mig det som de flesta ungar gjorde på den tiden. Kanske mer.
Vi elever i katolska skolan kom från världens alla hörn. Jag, Bosse och Ingemar var de enda som hade svenska mammor. Mina bästa kompisar i skolan kom från Litauen och Tjeckoslovakien. De flyttade så småningom med sina föräldrar vidare till USA.

Ett problem med den katolska skolan var dock att vi lärde om trettioåriga kriget ur bayerska nunnors perspektiv. Gustav II Adolfs armé bestod av plundrare och våldtäktsmän som härjade i Tyskland.
Vi fick den tyska katolska versionen av kriget.

Då jag sedan kom till Enskede läroverk fick jag en helt annan historia serverad.
Historieläraren var uttalat svensk nationalist och hade, utöver historieämnet, hand även om religionsunderviningen.
Som tur för oss bägge var jag befriad från kristendomsundervisningen.
Under hans historielektioner var Gustav II Adolf en hjälte och försvarare av den protestantiska läran.
Jag fick BC i historia.
Men jag lärde mig att den historiska sanningen fanns i minst två versioner.

Min skepticism mot tvärsäkra uppfattningar befästes och sitter kvar.

Ta det här om förbud mot religiösa friskolor till exempel.
Enligt regeringens förslag om skolförbud ska nya skolor inte tillåtas att starta. Och de som finns får inte växa.
Jag förstår motiven till förslaget men har svårt att helt ställa mig bakom det.

Varför?
Tja, jag vet faktiskt inte.
Å ena sidan:
Religiösa skolor ger skolväsendet en större mångfald.
Ger eleverna större trygghet
Förbudet är inget hinder för indoktrinering i skolan. Indoktrinering kan ske genom enskilda lärare, även i skolor som inte är religiösa.
Förbud bör alltid vara en nödlösning. Förbud bör handhas med försiktighet. De kan alltid kringgås och alternativen brukar bli sämre.
Integreringen för invandrade elever kan försvåras (fast å andra sidan kan den också underlättas)

Å andra sidan
Religionsundervisning kan ske utanför den ordinarie skolan, till exempel på söndagsskolor.
Risken för en stark indoktrinering är stor inom religiösa skolor.
Religionsfriheten ger inte alla religiösa samfund automatisk rätt att starta egna skolor.
Religionsfriheten naggas i kanten med ett utvecklingsförbud.
Ett förbud kommer säkert att överklagas till Europadomstolen.

Jag är glad att jag inte behöver avgöra frågan.


Utbildningsdepartementet, Ett etableringsstopp förfristående skolor och fristående fritidshem med konfessionell inriktningföreslås

Socialdemokraterna "Religiösa friskolor"

Friskolornas riksförbund, Konfessionella skolor

DN, 2022-07-15, Regeringen föreslår förbud mot nya religiösa friskolor

Morgontidningen, Så tycker partierna om religiösa friskolor