En del av profiten låg i att strunta i skiten

Massaindustrin har tidigare, helt enligt de bestämmelser och lagar som gällde på den tiden, släppt ut stora mängder träfibrer och processkemikalier från sina anläggningar främst längs Norrlandskusten.

Utsläppen har bildat så kallade fiberbankar och fiberrika sediment som innehåller stora mängder miljögifter, bland annat PCB, kvicksilver och dioxider som hotar livsmiljön i havet. Forskning från bland annat SLU har visat att stora mängder metangas bildas och läcker ut i atmosfären. Metangas bidrar mångdubbelt till ett varmare klimat.

I havet utanför Sundsvall ligger sedan över 50 år 23 000 tunnor med kvicksilverhaltigt innehåll som hotar att läcka ut i havsmiljön.
Varje tunna innehåller 200-300 gram kvicksilver ingjutet i betong.
Tunnorna dumpades i bukten, då det var lagligt, mellan åren 1951 och 1964 och ligger på cirka 90 meters djup.
Det är åtta-nio ton kvicksilver som riskerar att komma ut i miljön.
Undersökningar visar att tunnornas plåthölje rostat sönder och att innehållet vittrar och att det miljöfarliga innehållet sprids och kan tas upp av fisk.
Enligt lag ska den som orsakat föroreningen också ska bekosta undersökning och sanering av området.

Men trots att utredningen kring tunnorna i Sundsvall har pågått i femton år har man ännu inte kunnat få någon att ta på sig ansvaret.
Företagen det handlar om är Fortum Ljunga Kraft AB och Bygglim Sverige AB, den senare är en del i nederländska Nouryon, tidigare Akzo Nobel. Ingen av dem anser sig ha ansvar för de dumpade gifttunnorna.

I riksdagen har problemen uppmärksammats av den moderate riksdagsmannen Lars Beckman som vill att staten tar sig an saneringen.

Det är gott om liknande skandaler bara i Sverige: Euroc, Klippan, Lomma Eternit, BT Kemi bara för att nämna de mer kända.
Problemet är globalt dels genom att kapitalägandet är globalt och dels genom att liknande miljökatastrofer förekommer över hela världen.

Och ska miljön räddas, och städnotan betalas, så blir det antagligen skattebetalarna som får stå för notan.
Men de forna ägarna till de företag som skitade ner naturen gjorde en gång stora vinster på sin hantering.
En del av profiten låg i att strunta i skiten.
Kostnaden vältrades över på oss, våra barn och barnbarn.

Det går inte att i dag kräva den tidens kapitalägare på ersättning. Men de som gjorde vinster på verksamheten borde naturligtvis ha betalat någon form av skatt för framtida städnotor.
Borde det inte vara läge att införa någon form av försäkringspremie eller fond för miljöstädning?
Lika gärna som man kan ställa frågan ”Vad fan får man för pengarna” kan man fråga ”Vem fan ska betala för en nedskitad miljö”?

Anna KarinDahlberg är forskare i miljökemi vid Miljöcentrum SLU. Hon och hennes forskarkolleger håller koll på miljögifter från fiberbankarna. Hon berättar på YouTube.

Utanför Örnsköldsvik jobbar en Dykförening, Swedish coast and Sea Center ,som undersöker förorenade havsbottnar.
Rapport 14 juni 19.30, 2022, cirka 19 minuter in i programmet intervjuas Erik Skog om hur det ser ut på havsbotten.

Forskare:”Ta upp kvicksilvertunnorna”, SvT Nyheter  2 januari 2020

Expressen, Tio ton kvicksilver i havet – boende oroligaför barnen