Är den militariserade freden möjlig?

Nato bildades 1949.

Syftet sägs vara att Nato ska arbeta för fred och säkerhet i medlemsstaterna.

Sverige däremot har, efter en historia kantad av krig och konflikter, haft fred sedan det andra Napoleonkriget 1814 och fälttåget mot Norge samma år.
Den 200-åriga fredsperioden brukar tillskrivas principen ”Sveriges alliansfrihet i fred och neutralitet i krig”.  
Sedan 1949 har Sverige, av den anledningen, vägrat ansluta sig till Nato.

Men nu är vi plötsligt på väg att bli medlemmar i Nato.
Något som jag var emot men, nu då medlemsansökan är inskickad, är tvungen att acceptera.
Men skeptisk är jag förstås fortfarande.
Att skapa fred med militära medel anser jag vara en motsägelse.
Ungefär som en farsa som spöar sin unge och säger att ”Jag ska minsann lära dig att inte slåss”.

Inträdet i Nato kommer i alla händelser att innebära en ökad militarisering av världens ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
Felet är Putinregimens i Ryssland.

Därför har jag ett förslag:

Att den svenska regeringen, sedan Sverige blivit medlem, verkar för att de nordiska länderna inom eller utanför Nato bildar en fredsallians – Nato för världsfred. Alliansen skulle kunna grundas på de medlemmar som idag finns inom Nordiska Rådet nämligen Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt Färöarna, Grönland och Åland.

Alliansen skulle arbeta
- för fred och demokrati i världen.
- för global nedrustning
- för avveckling av atomvapen
 - obligatoriska förhandlingar i alla politiska, sociala och ekonomiska intressekonflikter
- inrättandet av ett globalt medlingsinstitut för mellanstatliga konflikter
- för införandet av en social och ekonomisk minimistandard

Svenska Yle, ”Sverigesregering stolt över militär alliansfrihet i 200 år – kan den svenska linjen förändras av ett beslut i Helsingfors?”  

Nato, Wikipedia 

Nordatlantiska fördraget, (Atlantpakten eller Washingtonfördraget) Wikipedia