Språket fördunklar tanken

”Den 2 mars 2022 gick solen upp klockan 6.43 i Stockholm.”

Att meningen speglar verkligheten, och därmed är sann, kan vetenskapligt bevisas.
Men ändå är den en stor fet lögn. Det vet alla.
Nämligen att det inte är solen som går upp utan att det är jordaxeln som vridit sig i förhållande till solen så att solen blir synlig just den tiden från Stockholms horisont.

En gång i tiden trodde de flesta att det faktiskt var solen som gick upp. Fast redan under antiken kunde några kloka greker berätta hur det egentligen förhöll sig.

Men ordentligt genomslag fick kunskapen om jordrotationen först sedan Nikolaus Kopernikus (1473–1543) förklarade saken.

Men som sagt, vi fortsätter ändå idag tjata om att solen går upp och ner.

Det dagliga språket är full av liknande tankeglidningar.
Att Sverige vann guld i fotboll vid olympiska spelen 1948 är en sådan.
Nej det var inte Sverige som vann. Det var det svenska landslaget i fotboll som segrade. Elva svenska fotbollspelare är inte Sverige.

I handelsstatistiken sägs Tyskland vara Sveriges största handelspartner. Men det är fel. Tyskland och Sverige bedriver inga affärer med varandra. Det är svenska företag som Vattenfall, SCA och Stora Enso, IKEA och H&M som gör affärer i Tyskland. Tyska företag som handlar med svenska är Siemens, Bosch, Eon, DB Schenker, DHL och Volkswagen Group.
Nationernas statsledningar upprättar visserligen handelsavtal med varandra men de gäller ramverket för handeln.

Jo, jag vet. Jag förstår att språket måste kunna ha förenklingar, symboler, metaforer, relativism och bakomliggande betydelser. Språket måste kunna göra poetiska krumsprång och kan aldrig förklara allt.
Men just därför måste vi vara på vår vakt så att språket inte leder tanken fel.

Vad jag förstår betyder ”Sverige” allt som finns innanför den konstruerade gränser som på en världskarta markerar ett visst område som vi kallar ”Sverige”.

Men jag anser att nationsbegreppet, till exempel Sverige, ger upphov till tankevurpor. I förlängningen kan vurporna bidra till nationalism. Och nationalism kan leda till krig. Så har det i alla fall varit de senaste tvåhundra åren.

Begreppet ”Sverige” – och motsvarande begrepp - är inte bara en abstraktion utan också en mystifikation.
Historiskt har Sveriges, och de flesta andra länders, gränser varierat.

Under stormaktstiden 1611-1718 omfattade det svenska riket Finland, större delen av Baltikum och delar av norra Tyskland.
Men efter svenskarnas katastrofala nederlag vid Poltava 1718 (i Ukraina) var det slut.  Då flydde diktatorn Karl XII till Turkiet och gömde sig där i sex år. När han kom hem gick han till angrepp mot Norge. Utanför Fredrikstens fästning i Norge blev kungen skjuten varefter kriget avbröts.
Vid de följande frederna förlorade Sverige nästan alla provinser på andra sidan Östersjön. Stormaktstiden var slut.

I februari 1808 gick ryssarna till anfall mot den svenska armén i Finland. Svenskarna retirerade norrut. I mitten av mars förklarade Danmark krig mot Sverige.
Kriget mellan Sverige och Ryssland slutade 1809 med att ett fredsavtal slöts. Avtalet innebar att Sverige fick avträda hela Finland, Åland samt de delar av dåvarande Västerbotten och Lappland som fanns öster om Torne-Muonio-Könkämä älv till Ryssland.

Hösten 1813, under napoleonkriget, gick svenska trupper in i Danmark och efter korta strider gav danskarna upp. Fred slöts i Kiel 1814. Där tvingades den danske kungen avstå Norge till Sverige. Norge tvingades in i union med Sverige.

Under 1800-talet växte det norska motståndet mot unionen, men det dröjde till 1905 innan den upplöstes och Norge blev självständigt.

Det var först då som Sveriges nuvarande gränser kom till. När vi sjunger ”Du gamla du fria” så är det inte så gammalt.

Envåldshärskare som Gustav II Adolf, Karl XII, Napoleon, Mussolini, Stalin, Hitler och Putin kan starta krig. Men folken vill inte slåss med sina grannar. De vill leva i fred.
Och det är inte länder som krigar. Det är en klick överst på samhällshierarkin som har intresse av att sätta igång krig. Och genom maktmedel, propaganda och myter om nationen kan de få folket att kränga på sig krigsmunderingen för att offra sina liv.

Det sägs att det är Ryssland som anfaller Ukraina med militärmakt.
Men det är inte sant.
Det är den ryska statsledningen, och andra maktgrupper i Ryssland, som har makt att beordra ut ett antal medborgare att med våld avsätta den Ukrainska ledningen.
Att det är en överklass som skickar ut en underklass i dödligt fara döljs av att vi alla tillhör ”Nationen”.

Olle Josephson i SvD: Styr tanken språketeller språket tanken?

Sverigedemokraternas partiprogram om nationalism 

Stärkt känsla av nationell samhörighet, Motion 2019/20:3193 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD)