Vad gör samhällsekonomerna?

Jag anser att arbetet och produktionen är grunden för all ekonomisk, social och kulturell samhällsutveckling.

Utan detta axiom blir framförallt samhällsekonomin, åtminstone för mig, ett mysterium.

Tanken är inte det minsta revolutionerande eller unik och jag är långtifrån ensam om den.

Ändå kommer de flesta av dagens samhällsvetenskapare och debattörer, om de nu överhuvud bryr sig, invända att tanken om arbetet som alltings grund är ovidkommande och ålderdomligt.

Att idéer är gamla behöver inte betyda att de är överspelade. Lika litet som att allt gammalt är rätt. Eller allt nytt är viktigt.

Klart är att Adam Smith, David Richardo och Karl Marx satte arbetet och produktionen som grunden för samhällsekonomin. För att inte tala om Abraham Lincoln och August Strindberg.

Tanken var inte ny ens då men tämligen allmän.

Adam Smith (1723-1790) skrev 1776 bland annat i "Wealth of Nations".
”Arbetet som utförs år från år är den fond som ett folk i grund och botten lever på, allt som årligen förbrukas till livets nödtorft och bekvämlighet utgör antingen den omedelbara frukten av ett nationellt arbete eller något som för den omedelbara frukten av ett nationellt arbete köps av främmande nationer.”

”Det var inte med guld eller silver utan med arbetskraft som all världens rikedom ursprungligen köptes.”

”Arbete, liksom allt annat som köps och säljs, och som kan ökas eller minskas i kvantitet, har sitt naturliga och sitt marknadspris. Arbetets naturliga pris är det pris som är nödvändigt för att göra det möjligt för arbetarna, tillsammans med en annan, att livnära sig och bevara sin ras, utan vare sig ökning eller minskning.” ansåg David Ricardo (1772-1823) (Kapitel V, Om löner, sid. 52)

Abraham Lincoln (1809-1865) skrev ”Arbete kommer före och är oberoende av kapital. Kapital är bara frukten av arbetskraft, och kunde aldrig ha existerat om arbetet inte fanns först. Arbete är kapitalets överordnade, och förtjänar att göra det större övervägande. ” (Works of Abraham Lincoln (2010 edition), MobileReference)

August Strindberg (1849–1912) var inne på samma tanke som Lincoln när det gäller arbetets betydelse för kapitalet:

”Vad kallas frukten av underklassens arbete?
- Kapital.
- Kan kapital existera utan arbete?
- Nej!
Därför skulle kapitalet vara arbetets slav och icke tvärtom.”

(Samlade skrifter av August Strindberg, Sextonde delen, Sociala och kulturkritiska uppsatser från 1880-talet, Stockholm Albert Bonniers förlag 1913)

Inom den tidiga arbetarrörelsen var arbetet och produktionens roll i samhället en viktig grundsats.

År 1875 samlades det tyska Socialdemokratiska arbetarepartiet (SDAP) och Allmänna tyska arbetareföreningen (ADAV) till en gemensam partikongress i Gotha, Thüringen. De gick samman till ett nytt parti, Socialistiska arbetarepartiet (SAP), och antog ett gemensamt program, Gothaprogrammet. Gothaprogrammet slår fast att ”arbetet är all rikedoms och all kulturs källa".

Karl Marx (1818–1883) var överdrivet petigt kritisk till satsen och påpekade att ”Arbetet är inte källan till all rikedom. Naturen är i lika hög grad källan till bruksvärdena (och av sådana består väl ändå den materiella rikedomen!) som arbetet, vilket självt endast är en yttring av en naturkraft, den mänskliga arbetskraften.” Men Marx grund var att det var arbetet och naturen som var förutsättningar för det ekonomiska överskottet.

Men varför är det viktigt att arbetet och produktionen är grunden för samhällsutvecklingen?
Är det förresten inte en självklarhet?

En samhällsekonom som inte härleder sin forskning utifrån att arbetet och produktionen är grunden för samhällsekonomin tappar lätt fotfästet från verkligheten.

Det är som om en astronom skulle strunta i att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom.
Att jorden var universums medelpunkt, kring vilken solen och de övriga planeterna kretsade var en vetenskaplig sanning ända tills Kopernikus (1473- 1543) och Galileo Gallilei (1564-1642) insåg hur det egentligen förhöll sig.  Deras insikter om universums byggnad förändrade helt vetenskapen.

Så, menar jag, kan en grunduppfattning vara betydelsefull.

Ekonomisk forskning kan idag handla om mycket:

”utveckla och använda dynamiska modeller för analys av ekonomiska förlopp”
” höja den analystekniska nivån inom den ekonomiska vetenskapen"
” allmän ekonomisk jämviktsteori och välfärdsteori"
"utarbetandet av input-output metoden samt för dess tillämpning på viktiga ekonomiska problem"
”penning- och konjunkturteori samt deras inträngande analys av det ömsesidiga beroendet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden"
”teori för optimal resursanvändning"
”konsumtionsanalys, till monetär historia och teori jämte klarläggande av stabiliseringspolitikens komplexitet"
"konstruktion av ekonometriska konjunkturmodeller samt deras tillämpning för analys av ekonomisk politik”
"analytiska metoder i nationalekonomisk teori och teorin för allmän jämvikt"
"utveckla de kontraktsteoretiska och konstitutionella grundvalarna för ekonomiskt och politiskt beslutsfattande"
"klarlägga de sannolikhetsteoretiska grunderna för ekonometrisk metodik och analys av simultana ekonomiska strukturer"
"analysera jämvikter i teorin för icke-kooperativa spel"
" incitament vid asymmetrisk information"
"analysera marknader med asymmetrisk information"
" analysera ekonomiska tidsserier med tidsvarierande volatilitet (ARCH)"
"ekonomiska tidsserier med samvarierande trender (kointegration)"
"granska den ekonomiska politikens tidskonsistens och konjunkturens drivkrafter"

Citaten är hämtade ur motiveringarna till Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, eller kort sagt, Nobelpriset i ekonomi.

Alltsammans antagligen viktig forskning men fjärran från studier av arbetets roll i samhällsekonomin till exempel om hur arbete och produktion skapar överskott och kapital.

Den samhällsekonomiska vetenskapen svävar på en tämligen hög abstraktionsnivå men tycks inte befatta sig med ekonomins grund – arbetet och produktionen.

Att arbetet och produktionen är grunden för samhällsekonomin betyder inte att Sokrates, Leonardo da Vinci, Gallilei, Rembrandt, Shakespeare, Darwin, Einstein och alla andra genier inte har haft någon betydelse i historien. Men utan andra människors arbete hade genierna inte haft möjlighet att vara geniala.

Ty alla människor, även genier, måste äta, bo, klä sig, bajsa och känna trygghet för att kunna tänka och handla.
Utan arbetet och produktionen skulle inte de stora konstnärerna, uppfinnarna, hjältarna, filosoferna och idolerna ha tid att ägna sig åt det de är bra på utan i stället själva  tvingas att delta i kampen för brödfödan.

Att arbetet och produktionen är grunden för samhällsutvecklingen betyder inte heller nödvändigtvis att all samhällsutveckling enbart beror på ekonomi.

Idéerna och ideologierna har stor betydelse. Upptäckter och uppfinningar kan ha avgörande inverkan på samhällsutvecklingen. Trosföreställningar, traditioner, vanor påverkar liksom slumpen och tillfälligheterna. Allt växelverkar med varandra i utvecklingsprocessen men i botten finns konstanten arbetet och produktionen.

 

Marx kritik av Gothaprogrammet 

Samhällsekonomi, Wikipedia 

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till AlfredNobels minne, Wikipedia