Demokrati, makt, frihet och hierarki. Hierarki II (av II)

Folk talar om klasser, klassamhälle och klasskamp.

Vad skiljer klass från hierarki?

Tankesmedjan Katalys lät, 2017, företaget Novus genomföra en opinionsundersökning om vad svenska folket anser om klasser. Katalys kom fram till slutsaten att en stor majoritet av svenska folket (81 procent) anser att Sverige är ett klassamhälle.
Enkätens fråga om detta löd ”Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?” och respondenterna fick svarsalternativen ”ja, absolut” (34 procent), ”ja, i någon mån” (47), ”nej, i stort sett inte” (13), ”nej, inte alls” (2) och ”vet ej” (4).
En annan fråga var ”Vilken av följande samhällsklasser tillhör du?”

31 procent svarade arbetarklass, 47 procent tjänstemän, 6 procent företagare och 16 procent vet ej.

Tyvärr får vi inte veta vad de svarande menade med klass.
Det finns olika definitioner.
Somliga menar att klass är vad folk känner sig tillhöra. En subjektiv bedömning alltså.
Andr anser att klass är något i samhällsstrukturen som placerar folk i olika ekonomiska, sociala och kulturella nivåer. Hur de själva uppfattar sin klasstillhörighet hör inte hit. Begreppet klass är objektivt.

Enligt Katalys rapport- och seminarieserie ”Klass i Sverige” är klass både en subjektiv och objektiv bestämning.
Så kan det vara. Men hur definieras klass som en objektiv samhällsföreteelse?
I Katalys rapport utgår författarna från att klass har att göra med hur mycket människor har i lön och hur mycket de äger. De anser att det finns många olika klasser ungefär som socialgrupper. Mellan de rikaste och de fattigaste finns ett antal olika klasser,

Jag delar den uppfattning att klass har sin grund i vilka relationer till arbetet och produktionen människor har. Det finns bara två klasser. De som äger de viktigaste förutsättningarna för att skapa arbete och produktion är en överklass. De som bara äger sin arbetskraft i produktionen är underklass.

Om man nämligen utgår från att människans arbete och produktion är grunden för all ekonomisk verksamhet är produktionsmedlen, eller produktionsfaktorerna, nödvändiga för produktionen. Produktionsmedlen är de resurser som behövs för att producera varor och tjänster. Kapital, naturtillgångar, energi, kunskap, maskiner, byggnader med mera.
Förr var det främst jordegendomarna som var viktiga men idag är det finansiella kapitalet viktigast.

Alltsedan tidig antik har det funnits en uppdelning mellan dem som äger produktionsmedlen och de som inte gör det. Å ena sidan de som äger den jord som arbetare eller slavar brukade och å andra sidan de som inte ägde.
I dag är det de som äger kapital, företag och övriga medel som behövs för produktionen som utgör överklass. Underklass är de löntagare som endast bidrar i produktionen med sin arbetskraft. Och som är den stora massan konsumenter.
Två grupper med olika intressen som ofta står emot varandra. Men samtidigt ömsesidigt beroende av varandra.
Det finns således, enligt min mening, bara två klasser. En över- och en underklass.
Däremot finns det många olika samhällshierarkier, till exempel ekonomiska, sociala och kulturella. Det finns samtidigt hierarkier utifrån härkomst (etnicitet) och kön.

Spelar det någon roll hur man definierar klass och hierarki?
Ja det gör det.
Om man tappar bort det grundläggande begreppet med ägare och icke ägare till produktionsfaktorerna förlorar man ett viktigt analysinstrument när man vill undersöka samhällets ekonomiska, sociala och kulturella struktur.

Överklass och underklass har alltid funnits. Och de har alltid varit kopplade till arbetet och produktionen.
Men även hierarkier har funnits. Hövdingen var den förste i byn eller släkten. Hövdingarna blev kungar som omgav sig med en aristokrati och andra underhuggare. Samhället skiktades. I det demokratiska Aten hade endast de män som var födda inom stadsstaten rösträtt och var valbara. Under dem i hierarkin fanns kvinnorna, utlänningarna och i botten slavarna.
Under medeltidens skråväsende fanns, förutom skikten adel och allmoge, en hierarki inom hantverken med mästare, gesäll och lärling. På landsbygden bönder och torpare.

Hierarkier formas utifrån inkomst och förmögenhet som bestämmer vilken makt och frihet enskilda människor och grupper har i samhället.

Hur ser samhällshierarkin ut idag?
Från 1911 fram till 1980-talet försökte myndigheterna definiera samhällets ekonomiska och sociala skillnader i tre socialgrupper.
Socialgrupp I: Större företagare, högre tjänstemän, fria yrken
Socialgrupp II: Lägre tjänstemän, mindre företagare
Socialgrupp III: Arbetare i privat eller offentlig tjänst

1982 ersattes socialgrupper av den svenska socioekonomiska indelningen (SEI). Men även den är numera omodern.

Hur som helst, hierarkin existerar oberoende hur myndigheterna väljer att definiera den.
Man kan se hierarkin som en pyramid med en elit i toppen och en bas längst ned. I botten av hierarkin finns arbetslösa, flyktingar, bidragstagare m.fl. maktlösa. I toppen en liten grupp som på olika sätt kan utöva makt över dem som står under dem.
Tydligast visar sig hierarkin inom militärväsendet och inom företag men även inom demokratiska institutioner.

De flesta företag, exempelvis ett aktiebolag, är hierarkiskt ordnade.
Överst finns en företagsledning med en styrelse och en verkställande direktör, VD.
Styrelsen ska bland annat leda företagets verksamhet och stå till svars inför aktieägarna.
VD ska se till den löpande driften och att styrelsen målsättningar genomförs.
Ändamålet med företaget kan vara att utveckla, producera och sälja varor eller tjänster för att skapa vinster.

Statistiska centralbyrån delar in befolkningen i Sverige i socioekonomiska grupper enligt systemet Socioekonomisk indelning (SEI).

Den grova uppdelningen är

* Företagare 
* Tjänstemän
* Arbetare
* Ej förvärvsarbetande (studerande, hemarbetande, ålderspensionärer, förtidspensionärer, långvarigt arbetslösa och andra utan arbete).

Medellöner i Sverige, SCB

Tankesmedjan Katalys 

Samhällsklass, Wikipedia 

Klassamhället - förändring, splittring och facklig vanmakt