Tur att Svensson inte är politiker

Mattias Svensson har varit redaktör på magasinet Neo, verksam vid tankesmedjan Timbro och är idag ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han har jobbat på moderaternas riksdagskansli och varit ordförande för Frihetsfronten och har varit redaktör för Svensk Linje.

Tillsammans med Johan Norberg driver han poddradioprogrammet The Usual Suspects.

En väl meriterad nyliberal, alltså.
Nu är han först ut bland SvD:s ledarskribenter med att skriva sitt personliga valmanifest.

Jag är helt överens med Svensson att individens frihet politikens yttersta mål.
Skillnaden mellan mitt och Svenssons frihetsideal är att han utgår från en idealiserad upphöjd föreställning om frihet. Svensson är fulllblodsutopist.
Och utopister är som bekant livsfarliga i politiken.

Jag är naturligtvis skeptisk när jag börjar läsa Svenssons manifest.
Men upptäcker, till min förvåning, hur mycket vi överens om.

Jag håller med honom om att ”penningpolitikens lättsinniga kreditgivning som berikat de rikaste på övrigas bekostnad måste få ett slut.”
”Utöver att hämma ekonomin generellt tenderar restriktioner för affärer och handel att gynna existerande storföretag, ofta på skattebetalares och konsumenters bekostnad. Det gäller inte minst regleringen av upphovsrätt och patent, som alltmer kapats av särintressen.”
”-- dyra skattemedel bygger upp överstatliga funktioner som inskränker och reglerar människors vardag. Vi européer ska kunna förenas av våra friheter, inte digna under en skuldsättnings- och regleringsunion.”
”I tider av intolerans, övervakning och polarisering behövs en röst för mindre statlig inblandning i kultur och medier och ett strikt försvar för yttrande-, förenings- och religionsfrihet.”
”---i den liberala demokratin är medborgarna herrar och stat och myndigheter dess tjänare. Förmynderi och offentlig opinionsbildning är företeelser som går på tvärs mot denna ordning och bör avvecklas. Vuxna människor ska vara fria att leva, tänka och roa sig som de behagar.”

(Min kommentar: Så länge det inte inkräktar på någon annans frihet förstås)

Även om vi är överens om mycket när det gäller målen så är vi det inte vad gäller medlen.
Det beror nog mest på att Svensson ser de globala marknadskrafterna enbart som en välsignelse. Han bortser från att det förekommer hård exploatering av människor och miljö. Han ser profitbegäret som en tillgång och samhällshierarkin som om den inte fanns.

Men jag förstår att han anser att allt detta skulle försvinna bara man släpper marknadskrafterna fritt.
Tyvärr visar ingen forskning eller historisk erfarenhet att det är riktigt. Tvärt om.

Helt oense blir vi om följande:
Svensson: ”I tider av ökad brottslighet behövs åtgärder som slår hårt mot gängbrottslighet och missbruk av offentliga system. En av de viktigaste åtgärderna för att beröva gängen inkomster vore att legalisera narkotika, vilket också frigör betydande rätts- och polisresurser.”
Det är möjligt att polisens resurser frigörs i ett led men hur blir det när det gäller andra konsekvenser?
Genom att bortse från dem är det lätt att lösa problemet.

”I tider av tunga uppgifter som måste hanteras, är det viktigt att också göra de roligaste sakerna. Jag kommer att vara en röst för att Systembolagets alkoholmonopol försvinner, att rökning tillåts på uteserveringar och att kravet på danstillstånd avskaffas.”

Alltså låt oss alla knarka, supa och röka som vi vill. Då blir alla glada.
I de kretsar som Svensson umgås går det kanske an. Men vem ska ta hand om de problem som skapas av dem som inte klarar det?
Redan idag är drogberoendet ett stort samhällsproblem.

Jo, jag begriper att om Svensson fick råda skulle dessa problem automatiskt försvinna eftersom hans ideologi utesluter komplikationer. Han löser problemen med samma trosvisshet som många socialister gjorde en gång i tiden.  ”Bara vi får socialismen löser sig allt.”
Det trista är att det finns ett starkt drag av elitism också i Svensson manifest.

Frihetens problem är inget nytt. Redan för 580 år sedan skaldade biskop Thomas: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”.
Men redan i nästa strof lade den gode biskopen till ”För den, som frihet kan bära.”

 

SvD 22-06-26, Valmanifestet, Mattias Svensson