Sveriges McCarthy

När det i dagarna är en idiot som vill bränna koranen offentligt skapar det en helig ilska bland troende muslimer. Det kunde vem som helst ha räknat ut. Han som brände koranen visste det men kan lätt hänvisa till yttranderätten. Men idiotens handling är en tydlig provokation.
Om jag påpekar detta gör det inte att jag anser protestanternas våldshandlingar mindre kriminella.
Att försöka påpeka sambandet mellan koranbränningen och ligistuppträdandena innebär inte ett ställningstagande för någondera. Bägge sidor beter sig idiotiskt.

Att handlingar utlöser mothandlingar och att detta i konfliktsituationer urartar till krig är varken nytt eller ovanligt. Det är snarare ett mönster för krigsivrare.

Jag anser att den som utgår från polerna "onda" och "goda" i historieskrivningen saknar analytisk förmåga. Eller drivs av en politsk eller religiös ideologi.
Eller så är de för lata för att analysera en konflikt. Enklast är att utse den ene som ond och den andre till god.

Patric Oksanen demonstrear problemet i dagens SvD. Varje person som vill föra ett nyanserat resonemang om kriget i Ukraina förpassas till det ondas apologet.

Men enligt Oksanen hör man antingen till den rätta sidan eller så är man Putins försvarare.

Jag anser inte att Åsa Lindeborg, före detta redaktör för AB:s kultursidor, är nyansernas mästare.
Men varför skulle hon inte få säga sin mening om kriget utan att bli brännmärkt som förrädare?
Oksanens enkelspåriga debatteknik buntar ihop advokaten Anne Ramberg, statsvetaren Ulf Bjereld, förre biskopen KG Hammar, förre ambassadören i Moskva Sven Hirdman, förre moderatledaren Fredrik Reinfeldt, förre MUF-ordförande Niklas Wykman, Jimmy Åkesson och några andra Sverigedemokrater, företagsledaren Lars O Grönstedt, förre finansministern Anders Borg i en enda stor grupp putinsupporters.

Oksanen ångar fram i samma anda som Joseph Raymond "Joe" McCarthy gjorde i USA 1950 till1953.

Sveriges tysta apologeter SvD 22 04 17

Patrik Oksanen i SvD 2021-01-09
De som lämnar ut sina namn till Kreml